När man börjar tänka på vart man skulle kunna spara in lite tid och pengar rusar hjärnan iväg. Spara in, rationalisera bort, snygga till siffror. Behöver man bulle till kaffet? Ska skolskjutsen verkligen köra runt i varenda liten by? Och: behöver man en dagstidning för ett geografisk område med en befolkning på 60 000? Är det verkligen prioriterat?

Frågar man skulle säkert många säga nej, att det kräver för mycket jobb och resurser. Vänder man däremot på frågeställningen och undrar om inte alla förtjänar en saklig, relevant rapportering om saker som påverkar deras vardag skulle många troligtvis tänka om. Blir funderingen huruvida det är ett problem att man kan fängslas för ett försök att göra just detta ryggar nog dom flesta reflexmässigt tillbaka.

Konkurrensen är stor. Många är ute efter vår uppmärksamhet, vår tid, våra pengar och våra delningar. Exponering är pengar och att vara en reklampelare för diverse varumärken, idéer eller prylar anses ju tom vara ett fullfjädrat yrke. Enkelt är då att avfärda vissa saker som fula, irrelevanta eller otrendiga. Att synas utan att verka blir okej och de som inte syns får inte verka. Det blir marknaden som styr och marknaden inte bryr sig om demokrati.

Artikelbild

| "Oavsett vart i världen man befinner sig är troligtvis frågeställningarna i kris snarlika. Det som skiljer oss åt mest idag är tillgången till information." skriver Karina Cubilla.

I dessa stunder krymper också världen och med den vår tilltro till vår individuella förmåga. Vi blir oroliga. Vad kan jag göra för att säkerställa att min familj klarar sig om en kris drabbar Sverige? Var kan jag läsa på och stilla min oro? I kristider tydliggörs vikten av saklig, objektiv rapportering. Allas rätt till information blir central för att brister riskerar att få digra konsekvenser. Oavsett vart i världen man befinner sig är troligtvis frågeställningarna snarlika. Det som skiljer oss åt mest idag är tillgången till information.

Allt oftare försöker auktoritära, odemokratiska krafter måla upp en bild av att media är boven. Det talas om etablissemang, elit och världsfrånvända filterbubblor. Enligt denna logik borde dessa hylla lokalpressen för sin lokalt förankrade, oberoende roll. Istället försöker ofta dessa krafter måla upp konflikter mellan till exempel vård och morgontidning, mellan journalist och medborgare och mellan “vi” och “dem”. 

Lokalmedias uppdrag sträcker sig betydligt mycket längre än att skola oss praktikanter och leverera detaljer om olyckor. För det kan vara långt till grannen, flygplatsen och resten av världen. Med hjälp av journalistiken får vi nu en välbehövlig påminnelse om att alla, oavsett var vi bor, har samma behov, drabbas av samma oro och, om vi nu tror på mänskliga rättigheter, att alla också har samma rätt. 

Därför borde alla reagera när presstöd till lokalmedia diskuteras som en eventuell besparingsåtgärd och också rasa när rapporteringar om vissa människors vardag inte skildras. Vi ska inte rationalisera bort behovet av fri press runtom i världen och det angår oss.

För det börjar med att pressfriheten inskränks i till exempel Kina och slutar med att varenda lokalredaktion som täcker annat än storstäder slår igen. Låt Corona-krisen bli en påminnelse om det, och värna oberoende och lokalt förankrad media.