Är det quiz i att memorera Norrbottens kommuner? Nej. Det är kommuner Arbetsförmedlingen kommer att ha stängt ner kontoren i innan sommaren. Under gårdagen gick det att läsa på bland annat pt.se om Arbetsförmedlingens kris. Ytterligare sex kontor ska stängas ner i Norrbotten, utöver de tre som redan fått nedläggningsbesked. Sammanlagt kommer alltså kontor i nio kommuner av länets fjorton ha stängt innan sommaren 2020.

“Vi tappar den lokala närvaron och kännedomen helt” sa Daniel Nilsson, chef för Arbetsförmedlingen i Luleå, i intervjun. “I Älvsbyn kommer vi exempelvis vara en dag varannan vecka, med två som pendlar dit. Det går inte att göra ett bra jobb då.” Väl talat av en chef för en statlig myndighet som förväntas vara närvarande i hela landet.

Eller hur vad det nu igen? För enligt Januari-avtalet, som ju var den överenskommelse som Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna kokade ihop för att få till stånd en regering, så ska ju faktiskt Arbetsförmedlingen omstruktureras. Tanken var att Arbetsförmedlingens ansvar delvis ska kunna tas över av kommunerna själva, samt att privata aktörer ska kunna träda in.

Låt oss nu fundera på hur det har fungerat andra gånger i Sveriges privatiseringshets under de senaste decennierna. När något offentligt förväntas hanteras av privata aktörer finns alltid vinstintresse, och etablerar sig dessa företag då på glesbygd? Svaret är nej. När “kommunerna” förväntas gå in i statens ställe för att lösa det hela, är det då i storstadskommuner som den statliga närvaron försvinner? Svaret är nej.

Klyftan mellan stad och land ökar direkt, och det är helt rätt att vara kritisk. Samtidigt måste man ju undra vem det egentligen är som ville ha det såhär? För inte var det Socialdemokraterna, det största partiet bakom Januari-avtalet. Men även det näst största partiet bakom Januari-avtalet, Centerpartiet, borde rimligen inte heller vilja ha det såhär.

Båda dessa partier har sin största väljarbas i glesbygd, ändå är de ansvariga för denna usla överenskommelse gällande Arbetsförmedlingen. Även om C och L var de mest drivande, borde åtminstone Centerpartiet vilja dra i handbromsen vid det här laget. Centerpartiet var en gång ett landsbygdsparti i första hand, även om de alltid dragit lite åt höger på den politiska kartan.

Januari-avtalet är ett 73-punktsprogram som innehåller flera förhastade överenskommelser, inte bara gällande Arbetsförmedlingen. Avtalet var nödvändigt för att just få ihop en regering, efter månader av fastkörda förhandlingar, men nu när det ska praktiseras skulle det snarast behöva omförhandlas.

Det handlar om, precis det Nilsson säger i artikeln, den lokala närvaron och kännedomen som Arbetsförmedlingen nu tappar och som ingen solklar aktör kan ta över i de kommuner som drabbas. Men det handlar också om vilket Sverige vi vill ha, vilka som ska premieras och vilka som lämnas åt sitt eget öde.

Både Socialdemokraterna och Centerpartiet hade legat på lägre nivåer i riksdagsvalet om det inte vore för väljarna i län som Norrbotten. För att det är i län som vårt som man förstår värdet av, och framför allt märker av förlusten av, statlig närvaro på de viktigaste områdena så som det arbetsmarknadspolitiska. Och om hela poängen med att gå ihop var att dessa partier skulle få till en majoritet för sin politik i riksdagen, borde denna politik inte söndra partiernas starkaste väljarområden.