LEDARE Borgerligheten har alltid varit mer intresserad av att bråka om principer och ideal, än att förändra samhället. Det har gett socialdemokratin ett ofrivilligt politiskt monopol under större delen av 1900-talet. Men hur länge till kan Socialdemokraterna leva på att de andra inte kommer överens?

Förra veckan anordnade den marknadsliberala tankesmedjan Timbro en debatt mellan den forna Alliansens ungdomsförbund – KDU, LUF, MUF och CUF. Upplägget kallades Idébattle, men det påminde tyvärr mer om ett seminarium i politisk filosofi, än en battle.

Det hette att människan är som starkast för sig själv, men behöver “naturliga gemenskaper”. Att människan är klok och rationell, men inte alltid “informerad”. Att skaparkraften som finns hos fria individer och fria gemenskaper måste tas tillvara. Och att ordningsbetyg måste införas! Inte för att det finns forskning som visar att det hjälper, utan för att stök i klassrummet inskränker klasskamraternas “negativa friheter”.

Dessa människor är inte bara blå – de talar även i det blå. Spänningen var därför olidlig när de skulle diskutera huruvida borgerligheten förenas i sitt motstånd till socialdemokratin, eller i sina egna politiska idéer.

En av debattörerna menade att Socialdemokraterna är ett maktfullkomligt parti, som av "någon anledning" lyckats bli valda varje gång sedan andra världskriget. Och genom att fösa in barnen i Unga Örnar, hyresgästerna i Hyresgästföreningen, arbetarna i LO och deltagare på ABF har partiet slutit sin näve om Sverige och befolkningen. Att bända upp greppet, och frigöra svenskarna, är det som förenar de borgerliga partierna.

Det var det enda svaret under hela debatten som inte handlade om olika teoretiska definitioner av hur människan fungerar och vilka sorters friheter det finns. Och det i sig svarar faktiskt på frågan varför socialdemokratin lyckats bli valda nästan varje gång sedan andra världskriget.

Medan borgerligheten ägnat sig åt att reda ut ditten och datten om människans beskaffenhet, har socialdemokratin byggt upp ett samhälle. S har byggt bostäder, vägar, sjukhus, skolor, torg, kollektivtrafik och infrastruktur. S har tagit bort sambeskattning, infört fri abort, infört studiemedel, infört förskolor, avgiftsfria universitet och föräldraförsäkring. S har försett människor med ekonomisk och social trygghet, och därmed möjligheter till ett gott liv. Skaparkraft, som borgarna kallar det.

Med andra ord är det inte så konstigt att Socialdemokraterna haft ett stort inflytande över Sverige. S har i första hand fokuserat på att få igenom reformer, på att kompromissa sig fram till praktisk handling och på att vanliga människor ska märka av att de får det bättre.

Borgerlighetens största svaghet som politisk kraft är att idealen, definitionerna och principerna är viktigare än hur det blir i praktiken. Men det är också socialdemokratins största problem, för den dagen det finns en borgerligheten som får för sig att driva igenom sin ekonomiska politik, kommer de upptäcka att de haft riksdagsmajoritet för den sedan 2006. Vad gör Socialdemokraterna då?