Inte för att jag inte vet vad de heter, även om miljöpartisterna faller bort ur minnet ibland, utan för att denna personfixering i politiken gör mig tokig. Varje år görs undersökningar på vilken minister som är mest och minst populär. Gissa vilka som blir minst populära? De som har frågor som rör sjukvården, LSS:en och försäkringskassan i sin portfölj. Hallengren och Strandhäll.

Det är ganska viktigt att komma ihåg att vi präglas av vad vi själva tycker är intressant eller viktigt när vi pratar om andra människors kompetens på de områdena. Många i Sverige är (med rätta) väldigt missnöjda med hur den svenska försäkringskassan arbetar. Vet socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) om det? Ja, självklart gör hon det. Men frågan är komplex och svår, och tar tid att göra något åt.

Är Strandhäll för den skull mindre kompetent än civilminister Ardalan Shekarabi som får stå i Nyhetsmorgon vecka ut och vecka in och prata om att det är dåligt med spelreklam? Nej. Hon har bara frågor på sitt bord som folk tycker regeringen gör för lite åt, medan han har frågor som folk är glada över att regeringen över huvud taget gör någonting alls åt. Därmed blir han mer poppis i undersökningar, för att han är bärare av ett budskap som helt enkelt är enklare att tycka regeringen gör bra.

Inför EU-valet i maj glömde den då sittande europaparlamentarikern Soraya Post (F!) bort Erik Bergkvist (S) namn under en debatt, och kallade honom för “sossegubben” i uppenbar brist på andra ord. Kvällspressen kallade Bergkvist doldis, och Linda Westerlind skrev en klok analys på ämnet i Västerbottens Folkblad:

“Bergkvist är en doldis. I alla fall för dem som inte är politiskt insatt eller engagerad i Västerbotten eller de nordliga regionerna, eller för dem som inte arbetat så mycket med EU-frågor och Europeiskt samverkansarbete”.

Erik Bergkvist, det tidigare regionrådet i Västerbotten och ordförande för Europaforum Norra Sverige, är nu på plats i europaparlamentet efter valet i våras. Han är den socialdemokrat som stod på listan för att han kunde något om EUs arbete med regionala utvecklingsfrågor, och nu är han den svensk i EU som är mest kompetent på det ämnet. Så hade det stått på hans pokémon-kort om jag författat det.

Men det är förstås inte lika hett för riksmedia att plocka upp. Inte som migration eller miljö, de frågor som får mest utrymme inför ett EU-val. Kan det således vara så att doldisen från Västerbotten inte hade blivit utnämnd som någon favorit av särskilt många opinionsbildare? Kanske.

Men sedan fördelningen av poster och platser i utskott i europaparlamentet blev klart och Erik Bergkvist därmed tar plats i utskottet för regional utveckling, är det tydligt att han är precis där han ska vara, och där norra Sverige behöver att han är. Även om han inte hade vunnit någon tävling i coolaste portfölj.

Den som är doldis för vissa är en hårt arbetande kollega och förebild för andra. Det är just av den anledningen personfixering i politiken är ett problem, för vi blandar ihop sak och person, och låter det någon annan definiera vad som är viktigt och bra. Bergkvist är inte en doldis för hans kollegor i Sverige och i Europa. För dem var han antagligen mest kompetent av alla valbara oavsett parti. Därför ska vi glädjas att han också nu fått frågor där han med säkerhet kan göra stor skillnad.