Ulf ställde ett ultimatum till Centerpartiets Annie Lööf och Liberalernas partiledare Jan Björklund. Ifall de inte kunde tänka sig sitta i en Alliansregeringen så vill han ändå ha en regering som för “så mycket Allianspolitik som möjligt”. Men vad menar han med det?

Jo, eftersom en Alliansregering är beroende av aktivt stöd från Sverigedemokraterna, vilket Annie Lööf och Jan Björklund inte vill, så vill Ulf Kristersson att hans allianspartiledarkollegor ska släppa fram en regering han leder även om de själva inte ingår i den. Detta för att slippa Socialdemokratisk politik i ytterligare fyra år.

Det hela är förstås en strategi från moderatledaren för att få stöd från C och L, och locka dem med att erbjuda högerpolitiken som de faktiskt vill ha med inte till priset det kostar att ta stöd av SD. Och visst är högerpolitik gotta för en allianspartiväljare, och det känns tråkigt att behöva .

Om man är höger, alltså att man vill ha sänkta skatter och försvagad välfärd, då är ju allianspolitik som en påse med godis medan rödgrön politik mer känns som en tallrik rå brysselkål. Men när Ulf Kristersson säger att han vill ha “så mycket allianspolitik som möjligt” så menar han att han vill ha den där godispåsen även om någon hällt tjära i den och hälften av karamellerna är borta.

Skälet till att Sverigedemokraterna, geggan i högerns godispåse, bör hållas ifrån inflytande är att det är ett parti grundat av nazister, vars politik går ut på att peka ut invandrare som roten till alla problem. En beskrivning som Annie Lööf konsekvent vägrat ställa upp på, och som hon i mångt och mycket baserat hela sin valkampanj på att vara emot.

Om Annie Lööf skulle nappa på Ulf Kristerssons erbjudande och rösta på honom som statsminister, medveten om att den högerpolitik hans regering ihop med Kristdemokraterna kommer driva är påverkad av SD, gör hon både sig själv och sina väljare orätt.

Runt om i Europa har högerpartier tagit hjälp av främlingsfientliga populistpartier för att erövra makten och få igenom, som Ulf Kristersson uttrycker det “så mycket som möjligt” av sin egna politik. Det är ett enkelt sätt att motivera sitt eget agerande, men att släppa in sådana partier i värmen är en farlig väg att vandra.

Annie Lööf vet mycket väl om detta, och meddelade igår att hon bedömer det ytterst osannolikt att Centerpartiet skulle ändra sitt beslut att rösta nej till Ulf Kristersson som statsminister i en sådan situation. Det uppges även råda enighet i Centerpartiet gällande detta.

Samtidigt inväntar Sverigedemokraterna besked om vad de får ut av att stötta Ulf Kristersson. Det är troligt att om de inte får klartecken från M så finns extremt lågt stöd för Moderatledaren i en statsministeromröstning. Lägre än stödet Stefan Löfven hade, när Alliansen ihop med SD röstade bort honom.