Det går längre och längre tid mellan oppositionspolitikernas inspel i Arjeplog. I alla fall vad som syns utåt. Senaste årens kommunfullmäktige- och kommunstyrelsesammanträden (KF och KS) är närmast att se som formalia – där de på förhand redan debatterade ärendena, som ofta skett bakom stängda dörrar, klubbas utan att någon höjer på så mycket som ett ögonbryn.
Men varför ser det ut så här? Och vad fyller oppositionen för funktion när debatten uteblir? Albert Lestander (V) har fyrtio år bakom sig som politiskt aktiv i Arjeplog.
– Det är stor skillnad mellan nu och då. Det var en helt annan ekonomi på den tiden, och jag tror att det spelar stor roll. Kommunen har helt enkelt inte ekonomi för att vi ska sitta och käbbla för att vinna egna poäng i partierna. Som det är i det här läget får man se till kommunens bästa, helt enkelt. Vilket jag upplever att alla politiker gör.
Han tycker att politiken blivit sömnigare, men upplever ändå att han har plattformar att påverka.
– Jag sitter med i KS arbetsutskott. Det är mer som min arena där jag kan göra skillnad. Det är där jag lägger förslag som ibland går hela vägen till beslut. Jag har bara inte brytt mig om att tala om att det var Vänsterpartiets förslag. Det kanske man skulle kunna bli bättre på.
Jeanette Ranfjäll (L), halkar också in på samma ekonomispår som Lestander.
– Det finns som inget utrymme för egna förslag när vi tampas med besparingar. Det är nog en av anledningarna. Sen är det ganska längesen vi hade upp ärenden där den partiideologiska biten spelade roll.
Hon nämner också den politiska omorganisationen.
– Den fick följden att ärenden bereds på ett helt annat sätt. Idag är det i mångt och mycket samma personer som sitter i utskotten som sitter i både KF och KS. Det gör att ärenden redan är så malda i flera led när de lyfts i offentlighetens ljus att det oftast bara klubbas. Det är en helt annan sak att vara politiskt engagerad i en liten kommun, kontra region- och riksplan. Men vi har alltid samma mål - att göra kommunens bästa.
Centerpartiets John Wännström håller inte helt med om att politiken blivit sömnig, utan är mer inne på att man inte använder sig av verktygen som finns.
– Att begära votering, exempelvis, för att visa på vilka som tycker vad. Och reservera sig mot beslut man inte vill stå för. Sen är det väl ganska vanligt att det är tyst året efter ett val. Partierna går hem och läker sina sår.
