Ingegerd prisas för sin slöjd
I dag tisdag står sameslöjdaren Ingegerd Sjaggo från Arjeplog i rampljuset. Hon befinner sig i Älvsbyn för att motta Kommunal Norrbottens kulturstipendium.
Lappskor, som de här för finbruk, kommer från Ingegerd Sjaggos flinka slöjdarhänder.
Foto: Bertil Sundkvist
Hon är kommunanställd och nattjobbar på sjukhemmet Norrskenet i Arjeplog. Det är därför hon kunde nomineras. Jobbet och slöjden har inget med varandra att göra.
Som slöjdare är Ingegerd Sjaggo självlärd. Hon har varken gått kurser eller skola för att utbilda sig inom slöjdgenren.
- Ärvda kunskaper, poängterar hon och fortsätter,
- Mamma sydde mycket, jag fick väl inspirationen därifrån, och många mönster från mormor.
Ingegerd Sjaggo bereder skinn, syr lappskor, väskor och kläder, lägger band, sysslar med tennsömnad och så vidare. Mönster tillverkar hon själv eftersom.
- Det är spännande med mönsterkonstruktion, tillstår hon.
Utbildning har med andra ord inte varit något måste.
- Jag har väl haft tur, säger hon.
Däremot blev det fiasko när Ingegerd skulle prova på rotslöjd.
- Det blev inte bra, så jag ska inte försöka igen. Man ska inte kunna allt och man ska vara glad för det man kan.
Ingegerd har ställt ut sin slöjd tidigare, bland annat i Arcushallen. I samband med prisutdelningen kommer hon att visa de samedockor hon försett med den arjeplogssamiska dräkten. Allt är genuin slöjd. Den enda hjälp hon fått är tillverkningen av lassoöglan och kniven, det detaljerna har maken Jon-Erik svarat för.
På frågan om hon skulle vilja syssla med slöjd på heltid glider svaret från ja till nej.
- Ja ... nja ... njae ... nä ... nej. Då kanske det inte blir roligt, det blir ett tvång. Det är bättre att kunna bestämma själv över när man ska slöjda och när man inte ska göra det.
Så jobbar vi med nyheter