Han driver ett ekologiskt klädföretag med sin fru och har precis suttit i "bamboojamasmöte" hemma i Stockholm.
- Vi gör ekologiska miljövänliga kläder. Det här är barnpyjamasar. Vi har bestämt att vi ska ha något som heter rockline, svarta pyjamasar i ekologisk bambu.
Mikael Rickfors är även engagerad för Afrika. Hans hustru är född och uppvuxen i Nairobi. Sedan 2003 driver de en skola för 45 föräldralösa barn tillsammans med en Kenyansk kvinna, privata givare och en ideell organisation.
- Min fru brinner för det. Det är fantastiskt på alla sätt och vis. Det både ger och tar.
Plötslig medlem
Hans pappa var kontrabasist och Mikael Rickfors säger att han är uppvuxen med basgångar, men det som fick honom att sätta igång själv var när han var 12 eller 13 och hörde ett ambitiöst radioprogram där Sveriges Radio hade rest runt och spelat in amerikanska bluesmusiker.
- Det var fantastiskt bra gjort. De spelade in med mikrofon på verandan liksom. Den jag fastnade för var Snooks Eaglin. Han tände mig, absolut.
I slutet av 60 talet spelade Mikael Rickfors rhythm ’n’ blues och Motown-låtar i gruppen Bamboo. Hans vägar med internationella storheterna Hollies korsades för första gången när det egna bandet var förband åt de stora brittiska hjältarna i slutet av 60-talet. När Allan Clarke hoppade av Hollies bjöds Rickfors in till audition i London.
- Det ville jag naturligtvis. Jag åkte dit och sjöng. Det var en jäkla massa sångare på lång rad vid Oxford Circus, Air Studios. Man spelade in alla sångarnas insatser och innan jag visste ordet av hade man gjort en singel ("The baby") med min sång på. De hörde av sig: "Kom över nu. Vi ska vara med i Top of the pops".
- Det var så stort att man inte kunde greppa det. Jag hade inte ens vett att bli nervös förrän efter något halvår. På vår första turné hade vi en Billboardetta. Det var en jätteturné efter konstens alla regler.
En ny värld öppnades och han minns att han slogs av hur trevliga och schyssta alla nya kollegor var, från Joni Mitchell till Paul
McCartney.
- Det var ganska intensiva år, men fantastiskt kul. Framför allt avdramatiserades Amerika och England. För väldigt många svenskar fanns det en väldigt stor respekt för de länderna.
Sexförbud
Inför varje turné hade Hollies en månad när de värmde upp på olika college i USA.
- Första spelningen jag gjorde med bandet var på ett college i Maine. Vi hade bara stått i replokalen, ungefär som i Sverige. När vi slog första ackordet på vår premiär var det en så oerhörd energi. Jag höll på att ramla av scenen. Bobby Elliott som spelar trummor var som ett djur. Fantastiskt!
- Jag vet inte om de skämtade med mig, men de sa att inför premiären är det sexförbud i en månad. Man skulle inte slösa med energin på trams (skratt). Undrar om inte Bobby Elliott levde efter den regeln.
Efter en avslutad turné åkte Mikael Rickfors hem till Sverige för att vila. Han hade inte lust att åka tillbaka.
- Jag ringde och skulle säga upp mig och då sa bandets manager. "Vilken tur att du ringer, då slipper vi sparka dig". Det var ömsesidigt. Det "clashade" för mycket. De ville gjuta nytt liv i gruppen, låta som Crosby Stills & Nash och America. Det gjorde vi kanske på första plattan ihop, men fansen tyckte inte att det lät som Hollies längre.
- Hade Hollies varit lite bluesigare hade jag hängt mig kvar, men de gjorde inte riktigt den musik jag ville göra just då.
Allan Clarke gick tillbaka till Hollies och Rickfors hade fått en rivstart i karriären. Än i dag hör folk av sig och ställer frågor med anledning av perioden med Hollies.
- Det var en jävla upplevelse som ung och oerfaren, kanske för ung och oerfaren. Det var ett äventyr utan dess like.
JJ Cale blev en ledstjärna för Mikael Rickfors som soloartist på 70-talet när låtar som "Daughter of the night", "Dancing on the edge of danger" och "Tender turns tuff" blev hits.
Akustisk spelning
Genom åren har det rullat på med nya soloskivor, tre album med supergruppen Grymlings (som nu verkar definitivt nedlagd), Abba-galor, Melodifestivalen och mycket annat. Han leker med tanken på att summera en rik, men aningen brokig karriär i bokform.
Tillsammans med gitarristen Jonatan Stenson, en "blues jazz guy", kommer Rickfors till Piteå för en akustisk spelning.
- Det går väldigt bra. Det är lugnt och skönt och man spelar inte så jävla sent. Det är ett annorlunda uttryck. Framför allt som sångare kan man ha det mer nyanserat och mänskligt.
Repertoaren görs först när de kommer till spelstället och Rickfors utlovar låtar från hela karriären, både beprövade hits och helt nyskrivna låtar som ligger i "folkbluesfältet".
En ny skiva, hans trettonde, rycker närmare.
- Kanske gör jag den i Afrika, hos massajerna. Just nu är den akustiska tanken väldigt tilltalande och då är det fan så mycket lättare.