När Fredrik Reinfeldt i somras avslöjade att han plöjt fyra av Camilla Läckbergs böcker och tyckt om dem, utbröt en hetsig diskussion i kultur-Sverige. Ska en statsminister verkligen ägna sin dyrbara tid åt simpla deckare?
- Han har väl rätt att koppla av som alla andra. Ska han bara läsa tjeckiska poeter på sin semester? Varför ska han bara läsa tunga, samhällskritiska romaner? Det är väl fantastiskt om vi kan få en utvilad, uppfräschad statsminister som kommer tillbaka och orkar ta tag i vardagen i politiken, säger Camilla Läckberg.
Torktumlad
Just nu är det pr för den senaste boken "Änglamakerskan" som gäller. Hon signerar tusentals böcker om dagen, ger mängder av intervjuer och laddar för bokmässan i Göteborg. Hon beskriver känslan som att kasta sig in i fyra dagars torktumling.
När vi ses på förlagets högkvarter placeras en kartong med böcker framför Fjällbackas stolthet. På kartongen står det: "Till Fredrik Reinfeldt". Han ska få alla hennes böcker, signerade.
- Jag tycker att det är skitroligt att det blev en sån debatt men jag tycker nästan lite synd om Reinfeldt. Det var kanske inte det han ville uppnå när han berättade om sin läsning. Det är ju många svenskar som läser mina böcker så kanske är det något som vår statsminister ska ha koll på, säger Camilla Läckberg med ett lite frågande tonfall i rösten.
Författaren menar att hon blivit en slags symbol för kampen mellan fin- och fulkultur, att hon representerar det fula, deckargenren. Hon bryr sig inte särskilt mycket om negativa recensioner men hon tycker illa om inställningen att deckarläsning är för outbildade eller "bara korkade människor".
- Det är väldigt mycket von oben och otrevligt mot mina läsare. Det ligger mycket snobbighet i det. Varför måste man välja? Jag kan läsa Siri Hustvedt ena dagen, som är godkänd av de fina och nästa dag är jag sugen på Marian Keyes. Jag ser inte motsättningen, varför måste jag bara läsa Nobelpristagare, undrar Camilla Läckberg.
Vad är det då med deckargenren som gör att den fortfarande har en stämpel som innebär att deckare inte ses med särskilt blida ögon av kritiker och litteraturkännare? Camilla Läckberg tror att kioskdeckarnas rykte fortfarande spiller över på dagens kriminalromaner, att bilden av slitna pocketböcker med halvnakna kvinnor på omslaget och en detektiv i trenchcoat, lever kvar.
- Deckare är ett fantastiskt sätt att skapa en berättelse. Jag brukar stjäla ett citat av Håkan Nesser. "Ett mord är ett utmärkt sätt att hänga upp en berättelse på". Du kan lägga in relationer, samhällsbetraktelser och politik i en deckare. Det krävs väl att en deckarförfattare får Nobelpriset i litteratur för att det slutligen ska vara sista spiken i kistan på fulkulturdiskussionen. Den dagen kommer även om det lär dröja, säger Camilla Läckberg.
Saktar ned
"Änglamakerskan" är hennes åttonde bok om Fjällbacka. Den första, "Isprinsessan" kom 2003 och det höga tempot börjar sätta sina spår. Därför har hon bestämt sig för att sakta ner farten en aning.
- Jag är en arbetsmyra i grunden och det är väl en av anledningarna till att det gått så bra. Men kroppen börjar ta stryk och jag springer ständigt runt och letar efter telefonen. Livets bitar hänger inte riktigt ihop, säger Camilla Läckberg som nu skrivit kontrakt för ytterligare två böcker om ond bråd död i Fjällbacka. Men den här gången har hon fem år på sig.
- Men en barnbok om året kommer det bli, för det är ett rent nöje. Däremot kommer jag inte göra någon mer kokbok. Det är roligt, men det tar så mycket tid och jag måste skära ner på något, säger Camilla Läckberg.