Med vitt på marken tycker somliga att det är legitimt med elljustakar och adventsstjärnor i fönstren. Jag får för mig att det är samma klick som städar bort julen den 27 december eller jämte nyårsdagens hämtpizza med den väloljade repliken "nu är man less". Jag fnyser åt det här, hedrar Knuts namnsdag och tackar för grön november. Därför känner jag mig härligt inkonsekvent när jag redan nu bänkar mig för något som liknar ... Det måste vara ... en julshow!
Det är plikten som kallar, men också nyfikenheten, för Åsa Perssons och Monica Lindgrens förra show "Mens night" var en i långa stunder mycket lyckad föreställning om kvinnor mitt i livet. Nu har de slagit sig ihop sig med Mattias Kågström från Sälteatern för en julshow med den självlysande undertiteln "Vi som aldrig fick bli Lucia".
Åt "Mens night" skrattade jag så att det nästan gjorde ont. Den här känns inte lika säkert sammanvävd och manus har inte lika hög skrattfaktor, om än några riktiga guldkorn finns. Det är tvära kast mellan mellanmål av kall spaghetti och utdelning av paket som klappar till politiker både nationellt och lokalt.
Det är premiärkväll med allt vad det kan innebära och trion på scenen har roligt, ibland nästan för roligt. Gävles julbock (Åsa Persson) pratar skånska och bär en utstyrsel som får den att likna Hagbard Handfaste. Den tappas bort i intern munterhet och emellanåt blir det pratigt i överkant. Andra stunder är superproffsiga, som Monica Lindgren i sin delvis sjungna monolog om julen som ett "högtidligt helvitte" för kvinnor - med julklappsköp, släktmiddagar och specialkost. Lysande. Många poäng plockas även när trion sätter sig framför tv:n och tittar på samma film, men med helt olika utgångspunkt. "Erica Amarillo" i en alldeles, hmm, egen version av "Om sanningen ska fram" är rasande rolig, både i rörelseschema och den text som sjungs.
Flera gånger tänker jag att idén är bra, men att putsning behövs, som i monologen från Jesu moder 2011 (komplett med bloggande om sonens förträfflighet) och Faktajuntan (mest bestående av skvaller).
Hälsopredikande Göta från Töre (Persson) är en slags skön kvinnlig Steve me’ Lloyd’n-släkting. Hon gör snabbvisit, men får gärna återkomma.
Sångnumren - lånade från så väl Glenmark Eriksson Strömstedt som Paul Simon - är många och oftast riktigt bra, som Åsa Persson i en dekpsalm från Jultomten och hela trion, med Kågström vid pianot, i ett riktigt välljudande julmedley med finurliga vändningar.
Mattias Kågström känns mestadels som en munter sidekick, men jag hade gärna velat höra mer av hans pianospel som lyfter helheten.
Som sagt, det är både skumtomtemysigt och bitvis lite knäcksegt i den här blandningen. Ingen skugga över trions scennärvaro dock. Glädjen smittar och jag ser fram emot "Mens night 2" som lär vara på gång.
Fotnot: En eftermiddagsföreställning av "Julgalet" görs i dag, lördag. Den 24 november flyttar showen till Skellefteå för åtta föreställningar på Nordanåteatern.