Det sitter i väggarna

Liza Nilsson skriver om en plats som får hennes tankar att vandra med släkthistorien. Mormors våffelrecept från en gammal veckotidning möter american pancakes via ett recept på mobildisplayen.

7 september 2019 06:00

Året är 1979. Det är en sommardag i juli i byn Auktsjaur strax utanför Arvidsjaur. Någon är besök hemma hos Kerstin och Göran Nilsson. Hammocken står mitt på gården och någon gungar den fram och tillbaka med fötterna mot den norrbottensbleka gräsmattan.

Lite längre bort hänger nytvättade vita lakan på torklina mellan träd och bod – sakta svajandes i vinden. Och så bakom storhuset; potatislandet i organiserad fyrkant. Som en perfekt reklam för Grumme tvättsåpa. En plats i solen, mitt i livet, inlandet år 1979.

.

På bästa sändningstid djupdyker SVT-programledarna Rikard Thunér och Erika Åberg varje vecka ner i livshistorierna bakom gamla hus i Sverige. Det sitter i väggarna.

Eller, som just i det här fallet; på väggarna. Flygfotografiet som förevigat julidagen i Auktsjaur vilar på en tavelkrok i sovrummet – i precis samma hus som är motivet för fotot.

.

Huset på bilden byggdes av min morfars morfar i slutet på 1800-talet. Från första början var det litet, mindre än det är vid dagens datum. När morfars mamma Elida tog över det och började skaffa barn fylldes snabbt allrummet med bäddar.

Hur alla sex ungar och två vuxna rymdes i det som vi nu kallar för ”vardagsrum” är det svårt att begripa idag. Inte sällan gjordes det också plats för luffare som passerade genom byn. Elida visste nämligen att det här var det sista huset i Auktsjaur på vägen mot Arvidsjaur. Tackade hon nej, då var det i alla fall en dryg mil till nästa möjlighet till värme. Så hon öppnade dörren.

.

Här i huset växte min morfar Göran upp med sina många syskon. Många år senare blev det han och min mormor Kerstin som fick kalla denna plats för sitt hem.

Nu är det jag som springer omkring här i Grumme-reklamen, den femte generationen Nilsson efter att huset byggdes.

.

Det sitter i väggarna. Och i skåpen. Innanför köksluckan hänger mormors våffelrecept, den heliga skriften från någon ICA-tidning på 70-talet, noggrant nedpräntat i skrivstil och använt under många års våffelmakeri.

Och här står jag, år 2019, och steker american pancakes. Mina flottiga fingrar solkar omkring på iphone-skärmen när jag försöker bringa skärmljus i receptet jag, ironiskt nog, hittat på ICA.se.

.

Väldigt ofta när jag är här vandrar tankarna längs blodslinjen Nilsson, och alla de som kallat den här platsen för sitt hem, innan mig. Jag undrar vad de hade tänkt – om mina american pancakes, att jag sitter uppkopplad via luftburen signal på länk till kontoret i Stockholm och jobbmejlar med rockbandsagenturer i England. Att jag avrundar kvällen med att Netflixa två avsnitt av "New girl", innan jag somnar i lugn och ro – i dubbelsängen, just nedanför tavlan från svunna tider.

.

Nästa sommar tror jag att det är dags att bringa ordning i den kaosartade jordplätt som numer knappt kan kallas för potatisland. Och så tror jag det blir mormors våfflor till frukost i morgon.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Liza Nilsson