"Den hÀr gÄngen Àr det annorlunda. Vi stÄr inte ut med de hÀr brotten och morden som de har utfört under 43 Är."
Justina, eller Farima Habashizadehasl som hon egentligen heter, Àr en av PiteÄs fristadsartister. I Iran förföljdes hon och trakasserades av iranska myndigheter pÄ grund av sin musik, men i PiteÄ har hon sedan 2020 fÄtt skydd genom ett fristadsprogram.
PÄ bordet inne i Justinas och Jamins studio ligger utskrivna bilder pÄ Mahsa Amini.
Hon brukar alltid följa det som hÀnder i Iran och de senaste veckorna har flödet tagits över av Mahsa Amini och allt som kom hennes död. Protester mot regimen har blossat upp sedan den 22-Äriga Amini dog i polisförvar. Hon greps av sedlighetspolisen efter att ha burit sin hijab pÄ "fel sÀtt".
â Först försökte jag ignorera nyheten för jag trodde att det var överdrivet. Ja, de Ă€r vĂ„ldsamma, men sen insĂ„g jag att de faktiskt dödat henne ... Det har hĂ€nt mĂ„nga gĂ„nger förut, men aldrig publicerats, sĂ€ger Justina.
â Kan du tĂ€nka dig att du reser till en stad, sĂ„som Stockholm? Plötsligt kommer polisen och griper dig för hur du ser ut. De sparkar och slĂ„r dig och du dör för ingenting. Dina förĂ€ldrar förlorar dig för ingenting.
"Vissa mÀnniskor i vÀst tror att allt vi vill ha Àr vÄld, men det Àr inte sant. Vi har protesterat fredligt", sÀger Justina.
Justina berÀttar att hon har egna erfarenheter av sedlighetspolisen.
â Jag har gripits fem gĂ„nger i Iran pĂ„ grund av mina klĂ€der, sĂ€ger hon och fortsĂ€tter:
â De för ivĂ€g dig och stĂ€ller frĂ„gor. De försöker övertyga dig om att du har begĂ„tt ett brott och de tar bilder pĂ„ dig som om du vore kriminell. Brottet de skriver ner Ă€r "hijab". Det Ă€r sĂ„ korkat.
Sedan den islamska revolutionen 1979 Àr Iran en islamsk republik. Med det har kvinnors frihet i Iran begrÀnsats hÄrt.
â Den hĂ€r gĂ„ngen Ă€r det annorlunda. Vi stĂ„r inte ut med de hĂ€r brotten och morden som de har utfört under 43 Ă„r, sĂ€ger Justina och fortsĂ€tter:
â NĂ€r jag försöker prata med vita mĂ€nniskor sĂ€ger vissa att vi borde protestera fredligt och det gör mig arg. Vi har försökt med det sĂ„ mĂ„nga gĂ„nger. Just nu i Iran finns det mĂ€nniskor som försöker ge röda rosor till polisen, men de vill inte ha dem. De vill bara döda för att tysta oss och behĂ„lla makten.
Nyheten om Masha Aminis död har spridit sig som en löpeld över vÀrlden och det rapporteras konstant om demonstrationer och protester mot regimen i Iran. Justina engagerar sig via sociala medier dÀr hon delar mycket kring hÀndelserna i Iran och den första oktober deltog hon och maken Javad Zahmatkesh, eller Jamin som han ocksÄ kallas, i en demonstration i Stockholm.
Jamin och Justina Ă„kte till Stockholm för att demonstrera den första oktober. PĂ„ sitt plakat har Justina skrivit âWoman, life, freedomâ och under det har hon hashtaggat Mahsa Amini.
â Vi hör sĂ„ mĂ„nga ledsamma nyheter om Iran och det iranska folket. Vi behöver samlas kring den hĂ€r katastrofen, sĂ€ger Justina.
Jamin fyller i:
â Vi har tre kĂ€nslor som kommer pĂ„ samma gĂ„ng â ilska, sorg och hopp. Det Ă€r galet men vi hoppas att vi kan ta oss igenom det hĂ€r.
Justina berÀttar att det kÀnns bÀttre efter demonstrationen dÀr mÄnga som delade deras kÀnslor deltog.
â Vi mĂ„ste hĂ„lla ihop och hĂ„lla hoppet uppe. Det var skönt att uttrycka sina kĂ€nslor och skrika ut sin ilska, sĂ€ger hon.
Justina Àr en av PiteÄs fristadsartister, men programmet Àr snart slut. Hon och maken Jamin, som Àr producent, har dÀrför vÀnt sig till Migrationsverket. "Jag kan inte ÄtervÀnda", sÀger Justina.
"Vi har tre kĂ€nslor som kommer pĂ„ samma gĂ„ng â ilska, sorg och hopp", sĂ€ger Jamin.
LÀget i hemlandet har gjort det svÄrt att koncentrera sig pÄ musiken.
â Jag kan inte skriva lĂ„tar om kĂ€rlek eller nĂ„got annat för mina tankar fylls av det som hĂ€nder i Iran. Inget Ă€r normalt nu för tiden. Vi mĂ„ste fokusera pĂ„ att fĂ„ bort regimen, sĂ€ger hon.
Fristadsprogrammet som Justina Àr en del av har pÄgÄtt i snart tvÄ Är och börjar nÀrma sig sitt slut. Hon och Jamin har dÀrför vÀnt sig till Migrationsverket för att fÄ stanna kvar i Sverige.
â Med min situation kan jag inte Ă„tervĂ€nda.