Lillbrogatan har varit ett hett ämne i Piteå-Tidningen. Inte minst efter Simon Olofssons krönika om Piteborna och fickparkerandet. Han hävdade att vi inte kunde fickparkera och jag tog det personligt. Inte har väl jag eller någon annan i vår stad någonsin behövt göra det förutom på körskolan. Dumheter att tjorva till något på det sättet när man inte behöver. Nu kanske vi dock kommer behöva göra det och vi haft månader på oss att öva. Jag är väl inte ensam om tjuvträningen? Nu är våra glansdagar här och det är upp till bevis att se så bra vi blev!
På några av er lät det som att döden var nära, och med den även en centrumdöd. Inte kan ni väl på fullaste allvar tycka att det är så illa med några parkeringsplatser färre? Vi bor i en småstad med stora centrala parkeringsmöjligheter och ni beter er som bortskämda storstadsbor som behöver åka pendeltåg istället för tunnelbana.
Som stadsbo, med gångavstånd till Piteås under fredag lunch och eftermiddags mest välbesökta butik lider jag inte av samma frustration. Därför kan jag med god fördel ha en åsikt som sätter sig mot övriga kommuninvånare. Jag lider inte av färre parkeringar och jag lider inte av ert gnäll. Jag finner det ganska rogivande att man kan ha en åsikt om hur en gata ser ut, baserat på att lite gatustenar flyttats om. Jag läser under torsdagen att gatan är invigd och jag ser att fler än en person uttrycker sig med “vansinne” för att beskriva utvecklingen. Jag tycker det är vansinne att ni tycker det är vansinne.
Hur delade Piteborna än må vara kring denna fråga väljer jag att se det positiva. Heja dig Ingegerd som tycker att gatan blivit citat: “jättesnygg”.
Nä usch, vad är det för åsikt att ha? Vad vet jag om Lillbrogatans historia? Och vad tillför egentligen centrala parkeringar i en stad där man kan cykla fyra månader om året? Skämt åsido. Superbra med centrala cykelparkeringar och med stora trottoarer. För den som storhandlat på Systembolaget finns kundvagnar att dra sin dryck i, så nog kommer vi klara oss. Så länge vi ser till att lära oss fickparkera.
Desto roligare kommer det bli att följa statistiken över antalet försäkringsärenden när Piteåborna ska lära sig att fickparkera. Nu gäller det bara att hålla ut, om tre år har vi förhoppningsvis lärt oss och Lillbrogatans rykte blir återställt.