Under tre dagar i april strejkade (vilt) en stor del av lokförarna på pendeltågen i Stockholm för att protestera mot uppsägningen av samtliga tågvärdar. Denna uppsägning medför en klart ökad stress för lokförarna som kan tvingas att ensamma ta ansvar för uppemot 1 800 passagerare vilket är såväl ett stort arbetsmiljöproblem för lokförarna som en säkerhetsrisk för passagerare och lokförare. Dessutom omöjliggör förändringen spontant resande för rullstolsburna, eftersom rampservice nu måste förbokas. Strejken är över, och skyddsombuden stoppade åtminstone temporärt ensamarbetet på tågen.
När man då läser PT:s ledare från 20 april, handlar huvuddelen om hur dåligt det är med vilda strejker istället för hur lokförarnas arbetsmiljö och resenärerna säkerhet äventyras genom uppsägningen av tågvärdarna. Detta nämns bara på några få rader. Jag reserverar mig för att en ingående skildring av försämringarna som beslutats förekommit tidigare i april då jag var bortrest utan möjlighet att läsa PT. Men att en arbetartidning (?) ägnar huvuddelen av ledaren till att kritisera lokförarnas strejk istället för att vara upprörd över deras arbetsvillkor ger mig dålig smak i munnen. Jag stöder förvisso facklig kamp och kollektivavtal och har varit fackligt arbetsplatsombud under större delen av mitt arbetsliv. Men när lokförarna i flera år påpekat hur försämringarna kommer att påverka arbetsmiljö och säkerhet och inte upplever att de fått gehör för detta, har jag förståelse för att man känner att man nått vägs ände. För övrigt vill jag ge en stor eloge till Torbjörn Carlsson som tog ställning för lokförarna i sin krönika den 21 april!
Ta fasta på grundproblematiken – stöd lokförarnas kamp för bättre arbetsmiljö och för ökad säkerhet i pendeltågstrafiken!