När myndigheter bollar medborgare mellan stolarna kommer någon till slut att falla emellan. Fenomenet kallas för ”ansvarsglidning” och innebär att en instans överlåter ansvaret för en fråga till en annan. Det är skadligt, inte bara för den som blir drabbad, utan för en fungerande stat och demokrati. Stoppa ansvarsglidningen och respektera de mänskliga rättigheterna.
Evelina Lindberg, en person med dövblindhet, har under de senaste fem åren kämpat för att behålla det stöd hon behöver i sin vardag. Piteå kommun beslutade sedan att dra in hennes personliga stöd och ersätta det med hemtjänst. Problemet är att hemtjänstpersonalen inte behärskar teckenspråk, vilket leder till att Evelina inte kommer att kunna kommunicera med någon i sin vardag. Detta var Piteå-Tidningen först med att uppmärksamma i en artikelserie om hennes kamp mot kommunen.
Den medicinska experten Claes Möller har starkt kritiserat kommunens beslut och beskriver det som ”en form av tortyr”. Att hindra Evelina från att kommunicera med sin omgivning, menar han, leder till isolering och kan medföra kognitiv försämring.
Medan Piteå kommun hävdar att Region Norrbotten ansvarar för att ordna vardagstolk avsäger sig regionen ansvaret. Denna typ av ansvarsglidning kan medföra att medborgare inte får det stöd de behöver, att processer och ärenden tar längre tid och att grupper eller individer hamnar i en gråzon som ingen tar ansvar för. Om ingen är ansvarig, hur kommer man vidare?
Trots att Evelina och hennes mamma tidigare framgångsrikt överklagat och fått rätt väljer kommunen nu att i sin tur överklaga. I jakten på kostnadsbesparingar riskerar resultatet i stället att bli det motsatta.
De dränerande rättsprocesserna leder inte sällan till psykisk ohälsa och medför därför större kostnader för samhället.
Om det är oklart vem som bär ansvaret för Evelinas nya livssituation: hur ska hon få sina rättigheter uppfyllda? En demokratisk stat, som är till för alla medborgare, bör inte nonchalera den som har en funktionsnedsättning. En människa som redan tampas med att anpassa sig till sin nya vardag, ska inte utöver det behöva kämpa mot den myndighet som finns till för att hjälpa henne. Hennes möjligheter till en skälig levnadsnivå och delaktighet i samhället ska inte få grusas av byråkrater som inte tagit sig tiden eller givits möjligheten att sätta sig in i hennes situation. Tyvärr har vi noterat att Evelinas fall inte hör till ovanligheterna. Vi hör tvärtom allt oftare om personer med dövblindhet som nekas eller får sina assistanstimmar minskade. Vi ser med stor oro på utvecklingen som riskerar att bli tonsättande för hur myndigheter bemöter andra med funktionsnedsättningar i framtiden.
Alla människor ska ha rätt att kunna uttrycka sig, få vara en del av en gemenskap och delta i samhällslivet. Att leva med dövblindhet är mer än bara en fysisk begränsning – det utgör ett hot mot all mellanmänsklig interaktion – utan rätt stöd. Med rätt stöd kan en person med dövblindhet bli mer självständig, delta i samhällslivet och leva ett värdigt liv. Att, som i Evelinas fall, ta ifrån henne den möjligheten är ett starkt exempel på hur ett kommunalt beslut hotar grundläggande rättigheter för personer med funktionsnedsättningar. Att neka en människa möjligheten till kommunikation, och därigenom begränsa deras möjlighet till delaktighet i samhället är att kränka deras värdighet och integritet.
Förbundet Sveriges Dövblinda vill påminna om att Sverige har åtagit sig att följa FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) som klart och tydligt belyser rätten till kommunikation för alla. Även kommuner och regioner är skyldiga att respektera och följa dessa internationella normer samtidigt som de säkerställer varje individs grundläggande rättigheter. Att upphäva Evelinas personliga stöd är därför inte bara ett svek mot svenska medborgare utan ett brott mot de internationella normer vi som nation har åtagit oss att följa.
Vi vill se en förändring och en tydligare lagstiftning för att säkerställa att alla får det stöd de behöver för att leva ett fullvärdigt liv. Vi kräver att Sveriges myndigheter upphör med denna ansvarsglidning och respekterar de mänskliga rättigheterna de åtagit sig att respektera genom sitt uppdrag.