Ja, detta är inte första gången som Torbjörn Lindkvist övervägt att sluta. Redan i en intervju med PT våren 2018 flaggade han för att den säsongen skulle bli hans sista. Men sedan har han fortsatt. Och fortsatt. Och fortsatt. I sex år till ...
– Det har varit många gånger de sista tio åren då jag funderat på att lägga av, men sen har fotbollen sugit och dragit i mig så förbaskat att jag ändå blivit kvar, men den känslan har jag inte nu längre, berättar Torbjörn när Sporten träffar honom på LF Arena.
Han förklarar att det finns olika skäl till att han bestämt sig för att sluta, men att det framför allt handlar om att han vill prioritera sin egen hälsa. Torbjörn har tidigare råkat ut för två hjärtinfarkter och har både diabetes och kol. Dessutom gör det ont i kroppen när han går.
– Om man gör 50-55 timmar i veckan så är det helskotta för mycket. Jag är 76 år och pensionär och då ska man inte behöva hålla på så mycket. Men sen får jag givetvis skylla mig själv också för att jag är en sån som ska vara med överallt, säger han.
Ja, i ingressen nämnde vi Torbjörn Lindkvist som "lagledare". Det är också hans titel om man kollar truppen på PIF dams hemsida, men i praktiken är han nog lika mycket materialförvaltare och vaktmästare.
– Ibland låter det som att jag äger hela kåken här, fortsätter Torbjörn och visar upp ett enormt knippe nycklar.
Hemmamatchen mot AIK på torsdag blir hans sista, sedan kommer han att lämna över nyckelknippan till Roger Berglund.
– Jag har haft Roger till min hjälp de senaste två säsongerna och nu kommer han att ta över efter mig, åtminstone det här året, sen finns en kille till som kanske ska hjälpa till men det är inte riktigt klart.
Totalt har Torbjörn Lindkvist jobbat 19 säsonger med Piteå IF:s damlag, majoriteten av dem sedan man tog steget upp i damallsvenskan 2009, men också några säsonger tidigare under slutet av 80-talet och början av 90-talet när han var tränare.
– Vi vann både division 3 och division 2. Det var en rolig tid, minns han.
Och såklart har det funnits stora höjdpunkter även på senare år.
– Champions League var himla kul, och att sitta i Globen efter att vi hade vunnit SM-guld. Sådana grejer far inte bara förbi en.
Men det har även funnits tråkiga stunder. Ingen tråkigare än den 2 september 2012. Victor Brännström hade precis skjutit 1–0 för Piteå hemma mot Umedalen. En minut senare föll 29-åringen ihop på LF Arenas konstgräs och dog.
– Jag var först ut på planen när det hände. Det sitter fortfarande kvar, säger Torbjörn och drar en djup suck.
Nu är han alltså redo att lämna fotbollen, både det bra och det dåliga, bakom sig. I stället ser han fram emot att tillbringa mer tid ihop med hustrun Elisabeth samt med barnen och barnbarnen.
– Nu vill jag få vara lite frisk i alla fall. Jag kan ju i alla fall köra bil och det gör jag mer än gärna, så det blir nog att köra och resa litegrann, förmodar Torbjörn.
Utöver fotbollen är han även intresserad av just bilar.
– Jag är väldigt förtjust i stora amerikanare. Jag har haft ett antal förut och är fortfarande intresserad. Ifjol köpte vi även båt men jag är inte någon båtmänniska egentligen, så vi får se vad vi gör av den.
Klart är i alla fall att det kommer att bli mer lugn och ro när han lämnar fotbollen. Och nu tänker han inte ändra på sitt beslut.
– Den här gången är det definitivt, fastslår Torbjörn.