Någon slår en boll med sitt racket.
En annan har mjölksyra sprutandes genom lår och vader efter en målgång.
En tredje för händerna för ansiktet efter ett skott som gått ribba ut.
Idrotten har alltid varit det – men aldrig bara det.
Sportens uttryck är benen som springer, fötterna som hoppar, händerna som kastar, huvuden som nickar, lungorna som höjs och sänks. Det uppenbara. Det vi ser. Det vi förstår.
Men det övriga då? Det vi inte ser men som finns där. Det som verkar utan att synas. Som genomsyrar allt som vi upplever.
Det svårgreppbara. Det där livsresor, samhällsstrukturer och individuella upplevelser i ett större sammanhang formar det som vi ser på planen, banan, arenan.
Varifrån kommer det? Vilken är dess påverkan?
Senaste tiden har vi berättat om Gloire Packny Kubuntu och Patrik Nilsson.
En idrottare och en tränare med vitt skilda personliga bakgrunder sprungna ur helt olika miljöer.
Deras historier visar att idrotten inte är en isolerad ö i samhället.
Vad som sker i en tävling tillhör alltid en bakgrund, ett sammanhang, ett skeende, en historia att berätta.
Det här sammanhanget kan vara djupare än det enskilda resultatet, den specifika tiden eller längden i en prestation.
Nu vänder vi oss till er läsare.
Vilka berättelser känner ni till som är värda att återge?
Det stora i det lilla, det lilla i det stora. Vi kan inte berätta om allt men hoppas ni vill hjälpa oss på rätt väg.
Hör av er till mig på per.sandberg@pt.se