"Jag tycker inte att det blivit någon förändring, bilarna kör lika fort, säger Anna Öström.
De 13 personer som bor nära Infjärdenvägen har länge velat ha ner hastigheten. De har kontaktat Trafikverket upprepade gånger genom åren med uppmaningar om att något måste göras.
Förra hösten inträffade flera olyckor nära husen. Vid ett tillfälle kom en bil körande i mycket hög hastighet, rammade en av de tillfälligt uppställda chikanerna och körde omkull en brevlåda innan färden tog slut med fronten ner i ett djupt dike.
Vid ett annat tillfälle när Roger Nilsson rastade hundarna fick han hoppa ner i diket för att inte bli påkörd.
När byborna i våras fick veta att vägen skulle asfalteras och farthinder sättas upp, blev de lättade över att förbipasserande fordon nu skulle köra den tillåtna hastigheten 50 kilometer i timmen. Men det blev en stor besvikelse för byborna.
Per-Erik Oja berättar att Trafikverket först tänkt placera det ena farthindret strax bortom avfarten till Lillpite och det andra en bra bit mot Roknäshållet. Något som byborna uppmärksammade och skickade in en uppmaning om att ändra avståndet.
– Då placerades de lite närmare men de är fortfarande alldeles för långt bort. Bilisterna hinner höja hastigheten så när de kör förbi husen är det full fart som gäller. Enda gången de saktar ner är det när de får möte och inte kan passera, säger Per-Erik Oja.
Det nya farthindret mot Roknäshållet är väldigt långt bort från de berörda fastigheterna. "Även de som monterade farthindren tyckte det var meningslöst", säger Roger Nilsson.
Anna Öström och hennes sambo har byggt ett bullerplank, dels för att ljudet från trafiken är högt när bilarna kör fort och dels för att skydda dottern Vilma som börjat gå.
– Jag tycker inte att det blivit någon förändring, bilarna kör lika fort, säger hon och Lars-Erik Hedlund fyller i:
– Hindren är för mjuka i svängarna. Det borde vara brantare s-kurva, som det är nu så behöver inte bilarna sakta ner överhuvudtaget om de inte får möte.
Roger Nilsson berättar att han sett flera skräckexempel.
– Det kom två ekipage efter varandra med stora kåpsläp och de körde säkert hundra här förbi.
De 13 grannarna i Sjulnäs är besvikna och uppgivna.
Byborna anser att det enda som hjälper, förutom att flytta farthindren närmare och göra dem snävare, är att sätta upp fartkameror. Men de har fått veta att det inte finns några pengar.
– Vi har konstaterat att det här hjälper ingenting, det är som ett slag i luften, så jävla dumt. Om de nu ska ha de här hindren så borde man sänka till 30 så kanske de kör 50, annars tappar man körkortet om man kör som de gör här, säger Per-Erik Oja.