Vuxna som utövar våld i nära relationer får stöd från socialtjänsten på Piteå kommun för att sluta med sitt beteende. Detta genom behandlingen Samtal om våld.
– Metoden och behandlingen känns bra och många som sökt sig till oss har varit nöjda och upplevt sig hjälpta. Samtidigt finns en frustration hos oss över att det inte så många som söker sig till oss. Vi önskar att fler skulle våga ta steget, säger Kristian Axerup.
Sedan behandlingen startade har han och de fyra kollegorna varit i kontakt med cirka 35 personer. Av dem har 15 män och en kvinna genomgått själva behandlingen.
Av dem är den största gruppen män mellan 30–40 år, sedan män mellan 40–50 år.
– Vi vet att behovet är stort, enheten Våld i nära relationer jobbar mycket med de här frågorna och även kvinnojouren har fullt upp. Utifrån det så vill vi ha mer att göra, säger Daniel Berggren, familjebehandlare.
Varför är det så få som sökt hjälp?
– Generellt är det en svårrekryterad grupp eftersom det finns mycket skam kopplat till detta. Det är ett stort steg att erkänna för sig själv att "jag är våldsam", säger Kristian Axerup och får medhåll av Daniel Berggren.
– Men det är modigt att ta det steget och våga titta på sig själv. Bara att man tar kontakt innebär det att man tar ansvar redan där, säger han.
Innan behandlingen startar görs en kartläggning genom samtal och skattningsdokument för att landa i om det handlar om systematiskt våld eller inte. För de män som sedan inte gått vidare kan det handla om att deras beteende inte anses vara systematiskt våld.
– Men det kan också vara att de inte vill ta ansvar eller att deras livssituation inte fungerar på grund av psykisk ohälsa eller missbruk, säger Kristian Axerup.
Han menar att det också måste vara ett åtagande från båda håll.
– Att personen som är utövare säger att "jag vill göra det här", men att jag som behandlare också känner att behandlingen passar och att jag kan hjälpa personen utifrån de premisser som finns.
De fem behandlarna jobbar inte med detta på heltid, och tid för marknadsföring har inte riktigt funnits. Man har dock varit i kontakt med bland annat polisen, Cederkliniken och kvinnojouren och medverkade på "En vecka fri från våld", inom kort ska man besöka psykiatrin.
– Det känns jätteviktigt att visa att vi finns, det är ett kontinuerligt jobb, säger Daniel Berggren.
Att delta i behandling är frivilligt och bygger på någon form av insikt. Den egna viljan till förändring måste finnas, menar Daniel Berggren.
– Det fönstret är väldigt litet men när det öppnas vill vi vara där.
Han poänterar att det inte är så att den som utövar våldet får sitta oemotsagd och berätta sin version, utan innan behandlingen börjar är det ett krav att behandlaren även får ta kontakt med partnern för att få den bilden.
– Säger man nej till det. Ja, då är det "välkommen tillbaka".
– Och blir det så att behandlingen avbryts, då meddelar vi partnern, säger Kristian Axerup.
I augusti 2021 infördes lagändringar som innebär att kommunerna nu har krav på sig att ”verka för att personer som utsätter eller har utsatt närstående för våld eller andra övergrepp ska ändra sitt beteende”.
– Det är viktigt att fokus riktas på förövaren och det känns bra att vi kan erbjuda behandlingen i kommunen. Sedan kan vi inte nå alla, men det är där en förändring behöver ske, hos den som utövar våldet, säger Kristian Axerup.