Piteå har saknat en kvinnojour sedan 2016. Arbetet mot mäns våld mot kvinnor och stöd till de utsatta har därefter enbart genomförts av socialtjänsten.
Kvinnojouren Lillasyster startades för ett år sedan av en grupp ideellt engagerade som såg ett behov av ett komplement till socialtjänstens verksamhet. Om finansieringen för boende och rekrytering av en anställd finns för 2023 kan föreningens styrelse lägga mer resurser på föreningsutveckling och utveckling av jourverksamheten för en stabil organisation. Därför har föreningen ansökt om ett bidrag från kommunen på 600 000 kronor, men socialtjänsten har föreslagit kommunstyrelsen att bevilja hälften.
Detta har gjort ordförande Tina Sandström besviken. Hon tycker att förslaget är ett svek mot kvinnor och barn.
– Under året som kvinnojouren Lillasyster varit aktiv har vi placerat flera familjer på skyddade boenden och hjälpt familjer till egna boenden. Varje dag kommer samtal till vår jourtelefon som är öppen kvällstid. Enda sättet att bevara kvinnojourerna är att stötta dem ekonomiskt, säger Tina Sandström.
Patric Lundström, (S), kommunalråd, menar att kommunen har riktlinjer att gå efter.
– 300 000 kronor är startbidraget för föreningar och vi följer ju de riktlinjer vi har men jag håller med om att kvinnojouren fyller ett viktigt syfte, sen har ju kommunen en egen verksamhet, säger han.
Är kvinnojouren jämförbar med övriga föreningar när det gäller bidrag?
– 300 000 är ett högsta belopp, så vi ger ju ändå högsta beloppet. Jag förstår att de är besvikna, men de är ganska nystartade så de måste ju få igång sin verksamhet.
Är inte en större summa viktig när man ska få igång verksamheten?
– Jag tror att om du ringer till andra föreningar och hör så är 300 000 kronor en ganska bra summa.
På vilket sätt behövs kvinnojouren som ett komplement till socialtjänstens verksamhet?
– De behövs, det är inte så självklart att gå till socialen för att få hjälp.
Piteå kommuns egen verksamhet Våld i nära relationer består av tre heltidstjänster, en socialsekreterare som arbetar 50 procent med utredning, beslutsfattande och uppföljningar av insatser samt 50 procent med samordning. Två personer arbetar med samtalsstöd för att bearbeta våldet men också göra riskbedömningar och skyddsplaneringar.