Bidraget som kvinnojouren ansökt om var tänkt att täcka ett års hyra, 150 000 kronor för det skyddade boende som föreningen driver samt en årslön till en anställd, beräknat till 450 000 kronor, som skulle arbeta med att bygga upp kvinnojourens verksamhet och bemanna boende och jourtelefon på dagtid. Därmed skulle föreningen säkra en ekonomisk trygghet under tiden som en långsiktig ekonomisk struktur byggs upp.
Socialtjänsten har föreslagit kommunstyrelsen att bevilja hälften. Detta efter att kommunledningsförvaltningen ville ha hjälp med ett förslag på ett mer "rimligt belopp".
– Vårt förslag är att kvinnojouren beviljas startbidrag med 300 000 som andra föreningar får för att komma igång. Det är en viktig och utmanande verksamhet och det tar tid att bygga upp den och komma igång. Det är ett gediget arbete de gör, säger Raimo Roininen, enhetschef vid individ- och familjeomsorgen.
Är inte 300 000 lite med tanke på att de sökte det dubbla?
– I vårt yttrande till kommunstyrelsen svarar vi på hur kommunens arbete med skyddat boende och vår verksamhet "Våld i nära relation" ser ut. Summan är en start för en relativt nystartad förening.
Förslaget gör Tina Sandström, ordförande för kvinnojouren Lillasyster, väldigt besviken.
– 300 000 kronor kommer ju inte att bära några lönekostnader så då kommer vi få fortsätta att jobba ideellt som man förväntar sig att kvinnor ska göra när vi ska hantera vårt största samhällsproblem. Mäns våld mot kvinnor kostar 36 miljarder kronor per år. Det är ju ett svek mot kvinnojouren, mot alla som jobbat ideellt i över ett år men framför allt ett svek mot kvinnor och barn, säger hon och fortsätter:
– Vi kommer inte att kunna finnas till hands dagtid då vi har vanliga jobb. Det är frågan om det ens är hållbart i längden, vi kan inte bränna ut våra medlemmar. Det är egentligen kommunens ansvar att skydda kvinnor.
Gör inte kommunen sitt jobb?
– Inga kommuner gör det, alla misslyckas. Vi har ju en mer utåtriktad verksamhet, vi är där kvinnor är. Vi når ut mer och har även märkt att unga kvinnor söker sig till oss för att ventilera och fråga "är det här våld", det kan handla om exempelvis sexuellt våld. Där ser jag ett ganska stort problem med pornografin, det blir allt luddigare vad som är acceptabelt, säger Tina Sandström.