Familjen bor nu på Irland men saknar sitt hem och sin familj. "För mig är Kiev det bästa stället i världen, man får inte tappa hoppet".
För ett år sedan flydde Liliia Shkabierina ensam med sin fyraårige son genom Europa när kriget i Ukraina bröt ut. De bodde hos vännerna Oksana och Per i Piteå, men längtan efter maken och hemlandet blev till slut för svår.
– Jag var i Piteå i två månader innan jag reste tillbaka till Ukraina. Jag var väldigt rädd men trodde att det kanske var över då det var lugnare i Kiev förra sommaren. Men under hösten började det falla fler och fler raketer och bomber så vi tvingades fly igen, tillbaka till Europa. Den här gången blev det Irland och här är vi nu, säger hon.
De valde ett engelskspråkigt land främst för sonen Levs skull, då han kan språket vilket underlättar när han ska börja skolan. Hon och maken Anatoliy, som är advokat, jobbar på att förbättra sin engelska.
– Både jag och Anatoliy studerar. Ukrainare har möjlighet att prova olika yrken. Om vi blir kvar här skulle jag vilja jobba på ett kafé, jag gillar att baka och innan Lev föddes hade jag ett litet kafé. I Sverige har ni mycket goda bakverk, mycket godare än i Irland, säger Liliia Shkabierina.
Krigslagarna innebär att alla män mellan 18 och 60 år måste vara kvar i Ukraina.
– Anatoliy kan vara i Irland i tre veckor sedan måste han återvända. Han deltar i hjälparbetet några veckor sedan kommer han tillbaka. Han åker fram och tillbaka hela tiden.
För ett år sedan hoppades du på en överenskommelse mellan Ryssland och Ukraina, hur känner du idag?
– Jag hoppas fortfarande på det. Jag har både vänner och släktingar i Ryssland och hoppas att de ska ändra sitt sätt att tänka, att de blir medvetna om vad deras land gör i Ukraina. Men jag tycker inte illa om ryssar, men jag förstår inte varför de gör på det här sättet, säger Liliia Shkabierina och fortsätter:
– Ett år har gått och jag kan fortfarande inte tro att det är sant, att det här händer. Jag ser raketer, bomber, skadade och hemlösa barn, städer i ruiner. Jag kan inte förstå att riktiga människor trycker på knappen. Jag är så tacksam att människor i Europa hjälper oss och vet inte hur vi annars skulle kunna leva i den här situationen.
Hur ser du på framtiden?
– Det är lätt att starta ett nytt liv här, men jag hoppas kunna åka tillbaka till Ukraina till sommaren. Jag tror att något kommer att förändras till våren. För mig är Kiev det bästa stället i världen och folk hoppas... man får inte tappa hoppet.