”På två veckor har jag nästan inte ätit och sovit. Jag var så rädd när jag åkte ensam med mitt barn genom flera länder”, säger Liliia Shkabierina.
Innan Ryssland invaderade Ukraina den 24 februari levde Liliia Shkabierina, maken Anatoliy och sonen Lev det perfekta livet i huvudstaden Kiev. Hon var mammaledig och han jobbade som advokat.
– Vi hade allt innan Ryssland kom till vårt land och startade krig. Tänk dig att du jobbar, har köpt bostad, planerar semester och sparar till pensionen. Och så på en enda dag så förlorar du allt. Det är fruktansvärt, säger hon.
Liliia Shkabierina berättar att ingen trodde att Ryssland skulle invadera. Inte ens när de vaknade på morgonen och hörde nyheten om att militärbaser bombades förstod de vad som skulle komma.
– Efter två dagar i ett skyddsrum insåg vi att de även bombade vanliga människor. Då bestämde vi oss för att fly, säger hon.
Familjen packade sin resväska och flydde till de lugnare delarna av västra Ukraina. Krigslagarna innebär att alla män mellan 18 och 60 år måste vara kvar i landet så Liliia och Lev fick säga hejdå till Anatoliy vid gränsen till Ungern.
– Jag pratade med min mormor i telefon. Hon bor i en liten by i närheten av Krim på ukrainska sidan. Hon grät och berättade att byn är borta. Då insåg vi att vi måste lämna landet.
Liliia Shkabierina beskriver det som fruktansvärt att behöva lämna sin make.
– Han ville åka hem till Kiev, men jag har stoppat honom. Nu bor han tillfälligt hos snälla människor utanför huvudstaden men om det blir långvarigt kan han behöva åka tillbaka dit.
Oksana Shostka som bor i Piteå erbjöd vännen att bo hos dem. "Självklart hjälper vi till", säger hon.
Liliia Shkabierina hade turen att ha kontakter i Piteå. När vännen och studiekamraten Oksana Shostka fick reda på familjens situation bjöd hon hem dem att bo i deras hus.
– Vi är vänner och det är hemskt att hon och hennes barn ska bli lämnade ensamma i Europa. Självklart hjälper vi till, säger Oksana Shostka som liksom Liliia kommer från Krim men bodde i Kiev innan hon flyttade till Piteå.
– Kriget är så hemskt. Många gånger tänker jag att det är en mardröm. När jag inser att det inte är det börjar jag gråta, säger Oksana Shostka.
Liliia Shkabierina, här med sonen Lev, är tacksam för stödet som det ukrainska folket får.
Liliia Shkabierina och sonen kom till Piteå i lördags och registrerade sig hos Migrationsverket i måndags. EU:s medlemsstater har beslutat om att aktivera massflyktsdirektivet vilket innebär att hon och alla andra som flyr Ukraina får ett tidsbegränsat uppehållstillstånd.
– Världen har verkligen öppnat sina hjärtan för oss. Folk tar hem ukrainska familjer och hjälper med mat och boende. Vi är tacksamma för allt stöd vi får. I lördags var vi i Småstaden och fick höra ukrainsk musik och vi träffar många som vill hjälpa. De ska ha ett jättestort tack.
Liliia Shkabierina drömmer om att hon och sonen Lev kan åka tillbaka till Kiev och börja om livet som det var innan kriget.
Familjens förhoppning är att kunna flytta tillbaka.
– Vi vill ha vårt gamla liv i Kiev. Ingen vanlig människa vill ha krig. Jag hoppas verkligen att de kan komma överens. De måste tänka på vanliga människor som nu tappar allt.
Att Ryssland ska kunna invadera och styra Ukraina ser Liliia Shkabierina som en omöjlighet.
– Vårt folk kommer att motsätta sig, det är bara att se hur det blivit i Cherson där folk protesterar på gatorna. Det kommer att bli ett långt krig.
Samtidigt får västvärlden kritik av Ukraina för att inte ingripa militärt. Liliia Shkabierina kan förstå argumenten från båda sidor.
– Om ingen gör något kan Ryssland fortsätta göra vad de vill, men risken om det gör det är att det blir ett tredje världskrig. Det är svårt att veta om det är rätt eller fel att vara neutral.
Liliia Shkabierina och sonen Lev kan nu andas ut hemma hos vännen i Piteå. Men oron för maken i hemlandet är stor.