"Vi är oroliga för dig", skriver personalen på iva på Sunderby sjukhus i Annas dagboksanteckningar från tiden där.
Tioåriga dvärgpudeln Lizzy tar glädjestrålande emot i hallen och inne i köket fixar Anna fram te och fika.
För ett och ett halvt år sedan pratade vi på telefon, då låg hon inlagd på Sunderby sjukhus efter en operation som höll på att kosta henne livet. I den handskrivna dagboken om hennes tid på iva skriver personalen: "Vi är oroliga för dig".
– Ja, de visste inte om jag skulle överleva eller inte, säger Anna och berättar att hon nu efteråt fått träffa en av de sjuksköterskor som vårdade henne.
– Vi grät båda två, de får aldrig någon återkoppling annars om hur det har gått för patienterna och jag var så sjuk.
Dvärgpudeln Lizzy gör att Anna Lundberg kommer ut på promenader. "Hon har räddat livet på mig", säger hon.
Det var i november 2020 som Anna äntligen skulle få göra en operation för att få bort sina problem med sjukdomen endometrios.
– Jag blödde mycket och hade fruktansvärt ont, sedan blev jag så elak. Det blev ohållbart att vara borta från jobbet varje gång jag hade mens. Så jag blev jätteglad när jag fick besked om operationen och tänkte att: "nu ska det bli bra", men det blev det ju inte alls.
Det handlade om en enklare operation för att bränna bort slemhinnor, men som slutade med förstörd livmoder, hål i tjocktarmen, blodförgiftning och lunginflammation. Efter en akutoperation i Sunderbyn, låg Anna sedan nedsövd i två veckor och svävade mellan liv och död.
– Jag är tacksam för att jag lever, men jag har mina mörka stunder. Jag var så nära att gå över till andra sidan, men varför fick jag inte göra det? Det är ett trauma i sig.
Att sitta och färglägga bilder har blivit en terapi för Anna Lundberg. "Det blir att man pratar med bilden och frågar: vad vill du ha för kläder och i vilka färger".
Hon berättar att hon funderat mycket på läkarens agerande:
– Läkaren misstänkte att det blivit skador men valde att inte säga något. Men nej, jag vill inte träffa den personen i dag, säger Anna som poängterar att hon inte är ute efter att hänga ut någon, utan att det som hänt henne inte ska drabba någon annan.
– Det var som en killkompis till mig sa: "Du är som Jesus som återuppstått från de döda". Det är nog inte förrän nu som jag verkligen förstått hur sjuk jag varit.
Ärret vittnar om vad hon varit med om, stomipåsen fick hon ta bort först nyligen.
Anna har på kort tid förlorat sin pappa och sin moster som stod henne nära, en annan nära anhörig fick nyligen också ett mycket tungt sjukdomsbesked.
– Det har varit lite för mycket tunga saker som har hänt under den senaste tiden för att jag ska orka med.
Ett ärr som löper över hela magen vittnar om vad hon varit med om och nyligen fick hon göra en ny operation för att ta bort stomipåsen på magen. Men hennes bäckenbotten är försvagad och håller inte uppe kissblåsan och nu vill läkarna göra ytterligare en operation.
– Men jag tvekar mycket, är det värt det? Då vill jag att de lovar mig till 100 procent att det kommer att bli bra.
Hon har anmält den misslyckade operationen och sjukvården har anmält sig själva via en Lex Maria. Inspektionen för vård och omsorg, IVO, riktade nyligen kritik mot läkaren och Regionen har vidtagit åtgärder.
Ett team. Anna Lundberg med sin älskade hund Lizzy.
Anna har fått ett summa utbetalt för sveda och värk, men någon mer utbetalning kommer inte förrän hon anses vara "färdigbehandlad" och hennes ärende ligger hos Löf, regionernas ömsesidiga försäkringsbolag.
– Men när är jag färdigbehandlad? Själv tror jag nog inte att jag kommer att bli så mycket bättre än så här.
Utanför lägenheten skiner vårsolen och Lizzy visar att hon vill gå ut.
– Hon har räddat livet på mig – hon och så mina syskonbarn, säger Anna.