Anna tänder de fyra ljusen i adventsljusstaken i köket hemma på Djupviken. Varmt te finns i muggarna och dvärgpudeln och ögonstenen Lizzy håller sig närheten.
– Tänk att fyra andra personer tackade nej till den här lägenheten, det är helt obegripligt, säger Anna och konstaterar att hon bor praktiskt på bottenplan, har både morgonsol och eftermiddagssol och världens bästa granne som skötte Lizzy då hon åkte ner till Stockholm för att göra sin senaste stora operation.
– Jag är tacksam varje dag. Det känns som att jag kommit hem, här kan jag bo tills jag trillar av pinn (skratt).
I vardagsrummet finns en hörna där hon skapar fina tavlor med mängder av akrylpennor i olika färger.
– Att få hålla på med det kreativa har varit en del av läkningsprocessen, och så betyder Lizzy förstås allt och mina syskonbarnbarn.
Det var i november 2020 som Anna, som länge plågats av sin mens, äntligen skulle få operera bort sin endometrios. Det handlade om en enklare operation för att bränna bort slemhinnor, men slutade med förstörd livmoder, hål i tjocktarmen, blodförgiftning och lunginflammation. Efter en akutoperation i Sunderbyn, låg hon nedsövd i två veckor och svävade mellan liv och död.
I dag träffar hon fortfarande en kurator för att prata om det hon varit med om.
– Min känsla är att jag utsattes för ett övergrepp. Jag vet att det kanske är fel ordval, men det är så jag känner det.
Som ett resultat av den misslyckade operation är Anna i dag inkontinent och hennes gynekolog klassar det som en "invalidskada".
Nyligen åkte hon ner till Ersta sjukhus i Stockholm för en fem timmar lång titthålsoperation av ett stort ärrbråck på magen. Detta efter att en stomipåse akut behövde sättas fast efter den första misslyckade operationen.
– Bråcket, eller "Kulan" som jag kallade den påverkade mitt liv väldigt mycket. Magen är fortfarande lite svullen, men jag hoppas att det ska bli ännu bättre och att jag inte ska behöva göra några fler operationer nu.
Anna har fått använda en gördel dygnet runt efter operationen. Nu har hon den bara på dagtid och snart ska den bort helt. Innan operationen var hon mycket ute och gick med stavar med Lizzy och simtränade i varmvattenbassängen i Öjebyn – efter operationen har hon fått hålla upp med det, men snart är det dags igen.
– Jag känner mig inte sjuk längre och alla säger att jag ser så mycket piggare ut. Men samtidigt går det för sakta, det var det där med tålamodet (skratt). Men jag mår ändå förhållandevis bra i dag.
För två år sedan fick Anna även beskedet att hon drabbats av diabetes typ 2. Hon medicinerar med tabletter och motion och kost är viktigt. Målet är att inte behöva behandla med insulin. Som en effekt av en hälsosammare livsstil har kilona rasat.
– Visst är det skillnad, jag har gått ner 20 kilo, i dag vägar jag 73 kilo och målet är 65, så det är en liten bit kvar.
Samtidigt som hon kämpat med hälsan har hon på kort tid förlorat sina föräldrar och sin moster som stod henne nära.
– När mamma gick bort kände jag verkligen att: "Nu fick det vara nog", nu har jag varit med om tillräckligt. Det har varit så många trauman de senaste åren.
Anna poängterar att hon inte är intresserad av att hänga ut läkaren som genomförde operationen eller kritisera vården. Det viktigaste är att inte någon annan blir drabbad.
– Hade jag fått erbjudande om att göra samma operation en gång till hade jag tackat ja. Redan från årskurs sex borde flickor få information om sjukdomen endometrios. Jag plågas inte längre av mensen och måendet är bättre.
Anna har anmält den misslyckade operationen och sjukvården har anmält sig själva via en Lex Maria. Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har riktat kritik mot läkaren och Regionen har vidtagit åtgärder.
Anna har fått pengar utbetalt för sveda och värk samt fått besked om ersättning för ärrbildningarna. Men hon väntar fortfarande på ett skadestånd av Löf, regionernas ömsesidiga försäkringsbolag.
Ett skadestånd som Löf betalar ut då hon anses färdigbehandlad.
– På ett sätt har jag gått vidare, men samtidigt inte. Vissa dagar har jag massor av energi, andra dagar orkar jag inte göra någonting. Jag tar det dag för dag, säger Anna.
Sedan kommer ett leende och hon berättar att längtar till helgen.
– Då blir det äntligen dans, det är Blender som spelar i Skellefteå.