Videon är inte längre tillgänglig
Sikprojektet i Alterälven är en del av ett större projekt för att förbättra miljön för fisk- och kräftbeståndet i bland annat Alterälven, Rosån och Aleån, som PT berättat om tidigare.
LÄS OCKSÅ: "Fisk och kräftor ska räddas"
48 sikar är nu märkta och redo att pejlas.
Pejltekniken går till på samma sätt som när en hund pejlas och radiosignalerna fångas upp med en mottagare. Syftet med kartläggningen är att se hur långt upp i vattensystemet fisken vandrar för att leka, hur lekplatserna ser ut och om de behöver åtgärdas. En dålig botten kan nämligen påverka fiskens reproduktionsmöjligheter.
Påverkar vattnet
Sura sulfatjordar riskerar att påverka vattendraget och bidra till påväxt och igenslamning av bottnar.
– För att åtgärda det kan det behöva göras en igensättning av diken för att minska mängden sulfat ut i vattendraget. Om bottensedimentet är för kompakt och hårt ligger rommen ytligt och riskerar att bli uppäten av andra fiskar, säger Stefan Stridsman, från fiskeutredningsgruppen vid länsstyrelsen i Norrbottens län.
– På ställen där diken har återställt har man också sett en ökning av sikbeståndet, fortsätter han.
Lokaliserar fiskarna
Sändaren har satts fast i ryggfenan för att fisken ska påverkas så lite som möjligt. Med hjälp av en undervattenskamera ser de sedan när fisken vandrar uppåt och med hjälp av pejlutrustningen lokaliserar de vart fiskarna befinner sig. Signalerna kan sträcka sig upp emot en kilometer och ju starkare signal desto närmare är fisken.
– Vi kommer att kartlägga siken fram tills de vandrar ut i havet igen, säger Stefan Stridsman.
Fiskeutredningsgruppen kommer också undersöka om det finns några vandringshinder längs älven och hur de i så fall kan åtgärdas.