"Vi gick med metalldetektor först och märkte ut alla ställen som den gav utslag på och grävde sedan provgropar ner till tre meters djup i samtliga punkter. Det var en punkt där det var bekräftat bilskrot och inga intakta bilar påträffades", säger
Rebecka Furberg på AFRY.
Piteå kommuns miljö- och tillsynsnämnd begärde under förra året att samhällsbyggnadsnämnden skulle utreda ett område i Svedjan som är en gammal soptipp. Kommunen hyrde då in AFRY som kom till platsen och gjorde en miljöteknisk markundersökning. Rapporten lämnades in tidigare i år, men alla frågor besvarades inte.
Syftet var att göra en bedömning av risken för negativ miljöpåverkan samt i vilken utsträckning det förekommer nedgrävda bilar i området, men det sistnämnda besvarades inte i rapporten. I kommunens beslutshandlingar från 2021 står det att det enligt uppgift kunde handla om ungefär två till fyra fordon nedgrävda ovanpå varandra i flera rader.
Nu har AFRY kompletterat rapporten och verkligheten visar sig se annorlunda ut.
– Det undersökta området är ingen bilkyrkogård, säger Rebecka Furberg som är sektionschef på miljöavdelningen på AFRY i Skellefteå, Luleå och Boden.
Förutom en synlig bilram som sedan tidigare hittats ovan jord så hittades inte många fordonsrester.
– Vi gick med metalldetektor först och märkte ut alla ställen som den gav utslag på och grävde sedan provgropar ner till tre meters djup i samtliga punkter. Det var en punkt där det var bekräftat bilskrot och inga intakta bilar påträffades, säger Furberg.
I den första versionen av rapporten framgick inte omfattningen av nedgrävda bilar tydligt.
– Det var absolut en miss. Det ingick i syftet och bör ha besvarats i den första versionen av rapporten. Trots det så bör det intressanta egentligen inte vara hur många bilar det finns, utan vad är det för typ av avfall, föroreningsspridning och framför allt riskerna med området, säger Rebecka Furberg.
Däremot framgick riskbedömningen av miljöpåverkan i den första rapporten. Den gamla soptippen i Svedjan är delvis förorenad och bedöms utgöra en risk för markmiljön, men inte för människor.
Furberg uppger att soptippar, även kallat deponier, sällan bebyggs och att äldre deponier ofta nyttjas som parkområde eller för friluftsliv, likt den i Svedjan. Därför utreds ofta riskerna för föroreningar och avfall både ytligt och nere i marken. Särskilt om det bor folk i närområdet eller om det finns dricksvattenbrunnar i närheten.
– Med tanke på att det här är en deponi hade man kunnat förvänta sig mer avfall och en större föroreningsspridning än vad det var, säger hon.