En frisk, normalbyggd kvinna får lämna fyra deciliter blod tre gånger per år. Det är vad som rekommenderas av blodcentralerna runt om i landet. 1,2 liter totalt. Senaste 18 månaderna har Maud Lestander periodvis lämnat fyra deciliter en gång i veckan. Omkring 45-50 tappningar totalt blir minst 18 liter järnförgiftat blod. Hur kunde det bli så tokigt? Jo, det var när hon sökte vård efter en längre tids trötthet som hon ordinerades injektioner med järn. 7 000 milligram Ferrinjekt fördelat på sju injektionstillfällen. En dos som visade sig vara 4-5 gånger för stor och som förgiftade henne allvarligt.
– Och enda sättet man vet tar ned värdena är tappningar. Ett normalt ferritinvärde ska enligt journalerna ligga under 100, jag hade närmare 4 000. Man visste inte hur det skulle komma att påverka min kropp i förlängningen, men man visste att det inte var nyttigt, berättar Maud Lestander.
Och där inleddes en mardrömslik resa med 18 månader av tappningar som Maud Lestander helst vill glömma.
– Den tröttheten, den vanmakten. Det är svårt att beskriva med ord, men vad hade jag för val? Utan tappningarna kunde mina inre organ ta skada.
När Nyheter i norr pratade med Lestander sist, för snart ett år sedan, hade hon precis blivit utförsäkrad av Försäkringskassan när de ansåg att det inte framkommit att hon inte skulle kunna klara av arbeten som var normalt förekommande på arbetsmarknaden. Det trots att det stod i läkarintyget att hennes tillstånd var av sådan art att arbetsförmågan var helt nedsatt: "Extrem psykisk och fysisk trötthet som ej går att vila bort. Helt slut efter en blodtappning."
LÄS OCKSÅ: "Värst av allt är ovissheten"
LÄS OCKSÅ: "Läkaren fick gå efter vårdskadan"
Försäkringskassans enhetschef Johnny Lahti kände sig dock bekväm med beslutet man fattat om att Maud Lestander inte längre hade rätt till någon sjukpenning.
– Vi tittar på alla läkarintyg som kommer in och förlitar oss på en försäkringsmedicinsk bedömning vid behov när vi fattar våra beslut, sa han.
Då hade Maud fortfarande ett halvår kvar av tappningar, men ställd utan någon form av försörjning kände hon sig nödgad att gå tillbaka till arbetet.
– Jag avbröt tappningarna tillfälligt för att orka arbeta. Jag var fysiskt på jobbet, men vet inte om jag gjorde så stor nytta egentligen när jag var så trött.
Den 21 februari ska Maud möta Försäkringskassan i förvaltningsrätten.
– Jag har överklagat beslutet om att utförsäkra mig. Inledningsvis är det två veckors ersättning vi ska diskutera, men i förlängningen kan det komma att handla om flera månader. Jag har kommit för långt för att ge upp i det här läget. Nu handlar det om upprättelse och prestige snarare än pengarna.
Hur mår du nu?
– Jag blir starkare för varje dag, men det kommer ta lång tid att bli helt återställd. Hur kroppen mår och hur värdena ligger vet jag inte, för inga prover har tagits sedan tappningarna avslutades i september/oktober förra året. Om mina inre organ hade tagit skada tycker jag att jag borde ha märkt något vid det här laget. Det ska tas nya prover i slutet på den här veckan, så då får vi se.
Hur tror du dina chanser ser ut i förvaltningsrätten?
– Mitt fall är ju det enda kända i Sverige av den här arten, jag måste tro att jag har en chans.
Försäkringskassan har avböjt att kommentera.