Mer än ett år har passerat sedan Maud Lestander fick sin första järninjektion på Arjeplogs hälsocentral. Det var i början av februari 2015 som hon ordinerades 7 000 milligram Ferrinjekt, fördelat på sju injektionstillfällen. En dos som var alldeles för hög och som ställde till det rejält med hennes hälsa.
– Jag minns den femte sprutan särskilt starkt. Jag började må fruktansvärt illa, blev bensvag och var tvungen att lägga mig ned för att inte svimma. Då hade jag mått dåligt några veckor redan, men jag trodde aldrig att det var för att jag var förgiftad, säger hon.
Ett normalt järnvärde ska enligt journalerna ligga på under 100, Mauds värde låg som högst på närmare 4 000. Det var i slutet på februari i fjol. I en brevväxling mellan den ordinerande läkaren ifråga, och överläkaren Dan Fors, skriver Fors så här:
"Patienten har erhållit en mycket stor överdos av järn där jag nu söker råd via regionsjukhuset angående vidare behandling (…) Beroende på patientens vikt, vilket inte framgår i journalen, skulle hon med vikt under 70 kilo lämpligen ha fått 1 500 mg Ferrinjekt."
Vad som hände efter detta var att Maud kallades upp till hälsocentralen.
– Jag informerades om felet som begåtts. De ville börja tappa mig på blod omgående för att få ner järnvärdet. Först tappades jag varannan vecka på fyra deciliter blod, men järnvärdet sjönk för långsamt, varpå man utökade tappningarna till varje vecka.
En vanlig kvinna får lämna samma mängd blod högst tre gånger per år, totalt 1,2 liter.
– Jag har lämnat över elva liter på ett år. Det är ju bara tur att min kropp verkar ha en förmåga att bilda nytt blod i rask takt ...
Resultatet blev påtagligt. Maud beskriver senaste året som något hon var tvungen att ta sig igenom, men inte vill komma ihåg.
– Jag har varit så trött, så trött. Jag har haft, och har fortfarande, problem med smärta i kroppen, jag har tappat massvis med hår. Jag orkar ingenting. Hela livet pausades och jag fick ställa in det mesta. Jobb, resor, evenemang. Allt.
Men det är inte det som är värst.
– Värst av allt är ovissheten. Det finns ingen som kan svara på hur illa min kropp farit av vårdskadan, det återstår att se. Organ och vävnader lagrar järn och det kan leda till följdsjukdomar. Och jag har ju bara en kropp!
Maud går fortfarande på veckovisa tappningar, och även om järnvärdet är betydligt lägre nu, är hon långt ifrån återställd.
– Järnvärdet ligger på cirka 900 nu och sjunker med cirka 30 för varje tappning. Jag räknar i alla fall med ytterligare ett halvår av tappningar, framtiden sedan är oviss.
Hon vill inte att någon skugga ska falla på sköterskorna på Arjeplogs hälsocentral. Ej heller läkaren Pia Sonne Sjaggo som Maud går under nu. Men hon är mycket kritisk till systemet med stafettläkarna.
– Jag är övertygad om att detta aldrig skulle ha hänt med en läkare som varit fast anställd i Arjeplog.
Och som om det inte räckte med elände har hon nyligen blivit utförsäkrad från Försäkringskassan.
– Man menar att tröttheten jag har ska gå vila bort, trots att specialistläkare aldrig sett något liknande fall som mig. Jag har läkarintyg på att jag inte kan jobba, ändå blir jag hänvisad från Försäkringskassan att söka försörjning av kommunen. Vingklippt av en läkares felordination och nu fullkomligt golvad av det beskedet.
– Det visar på hur verklighetsfrånvända beslut man sitter och fattar på Försäkringskassan. Att de tror sig vara mer kunniga än specialistläkarna, säger Maud Lestander.