För några dagar sedan fick Hanna prutta med stjärten, något hon beskriver som en mäktig känsla.
Den 15 juni skrev Piteå-Tidningen om förlossningsskadade Hanna Öhman från Älvsbyn, som efter åtta år med stomi fått tid för operation för att lägga ner stomin och få en förbättrad tarmfunktion. Operationen skulle ske i början av juli, men på måndagen den 19 juni hörde de av sig från bokningen och undrade om Hanna kunde infinna sig på sjukhuset i Ersta för operation två dagar senare.
– Jag tackade ja och åkte ner. Operationen skulle ha börjat klockan 12.45 men det drog ut på tiden, säger Hanna som började bli nervös för att stominedläggningen inte skulle bli av.
Vid 14-tiden kom en läkare ut i väntrummet och meddelade en annan patient att hennes operation blivit inställd.
– Jag tänkte bara nej, nej, nej, nu blir det inget.
Men det blev det. En stund senare hämtades Hanna och vid 15-tiden påbörjades operationen. Tre timmar senare flyttades hon till uppvaket efter en lyckad operation. Där blev hon kvar ganska länge på grund av lågt blodtryck men bortsett från det gick det enligt plan.
Torsdagen blev dock en smärtsam dag. Kirurgerna hade bökat på mycket i magen och tarmarna jobbade för att komma igång – något de också gjorde.
Hanna Öhman från Älvsbyn har fått ta bort den stomi hon fick i sviterna av en förlossningsskada.
– På fredagen började det komma gaser och jag pruttade med stjärten. Det var den mäktigaste känslan. Jag fick applåder av de andra som var där, säger Hanna skrattande och tillägger:
– På en sådan här avdelning pratas det prutt och bajs som den normalaste saken i världen. Det är så härligt.
Dagen efter fick hon bajsa på riktigt. Att göra det visar att magen och tarmarna börjar fungera som de ska och när det var gjort kunde hon packa väskan för att åka hem och nu är hon tillbaka i Älvsbyn igen.
Hanna Öhman har nu blivit fri från sin stomi som hon haft i åtta år.
Hon är trött efter en påfrestande resa men full av hopp inför framtiden.
– Jag är sjukskriven och måste ta det lugnt en tid. Jag får inte lyfta eller bära något men 12-åringen här hemma är jätteduktig på att hjälpa till. Nu hoppas jag bara att tarmen håller och just nu känns det bra.
Hanna har varit öppen med vad som hänt henne och om kampen för ett smärtfritt liv och en fungerande kropp.
– Jag har lagt upp mycket på Instagram stories och har fått en otrolig respons. Så många har hört av sig och gett mig sitt stöd. Det är människor från hela Sverige men även från Norge och Finland. Det är många som hejar på mig och det är så himla häftigt.