Granskningen av LVU-skandalen behöver fortsätta

Tre barn rycktes upp från sina familjehem utan att ha blivit hörda, utan att ha fått juridisk representation och utan att frågan utretts enligt svensk lag. Resultatet är en tragedi, en rättsskandal och frågan om hur det kunde inträffa är fortfarande inte besvarad.

Konsultavtalet med Harriet Rickman. Hon kostade Älvsbyborna 192 000 kr i månaden och medverkade till en rättsskandal. Vilket ansvar ska hon ta för det som inträffat? (Arkivbild)

Konsultavtalet med Harriet Rickman. Hon kostade Älvsbyborna 192 000 kr i månaden och medverkade till en rättsskandal. Vilket ansvar ska hon ta för det som inträffat? (Arkivbild)

Foto: Joel Gustafson

Krönika2023-10-16 05:00
Detta är en ledarkrönika. Piteå-Tidningens ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Ordförande i socialutskottet Peter Lundbergs (KD) avgång har inte svarat på frågan om hur detta kunde ske, den har inte gett upprättelse till barnen för det de utsatts för och har inte heller gett medborgarna det ansvarsutkrävande vi har rätt till.

Det är därför otroligt viktigt att Piteå-Tidningen och andra medier fortsätter gräva i vad som ledde fram till beslutet att riva upp LVU-placeringarna. Att journalister fortsätter att begära ut och lusläsa mailkonversationer, sms och andra offentliga handlingar. Att de för allmänhetens räkning fortsätter att ställa många, och för mottagaren, obekväma frågor.

För faktum är att den enda som fått ta någon konsekvens för sitt handlande är Peter Lundberg. Socialchefen Robert Cortinovis samt konsulterna Harriet Rickman och Anna-Riikka Törrönen har hamnat i skymundan efter all rapportering om gripandet av föräldrarna, Lundbergs avgång och all ny information som har följt därefter. Med all rätt, barnens trygghet är det viktigaste. Nu är de däremot i trygghet och då är det befogat att återigen ställa frågor om denna trios ansvar för det som skett.

Socialchefen Cortinovis "är bekymrad över hur vi jobbar" och anser att "det kan ha gått för fort" men ser inte sitt eget ansvar för vad som skett och lägger ansvaret på de två konsulterna. Konsulten Harriet Rickman, som Cortinovis anlitade, var den som skrev tjänsteskrivelsen som politikerna i socialutskottet baserade sitt beslut på om att riva upp barnens LVU-placering. En tjänsteskrivelse som baserades på den granskning som Anna-Riikka Törrönen anlitats för att göra.

Samtidigt hade han själv stängt av alla ordinarie handläggare. Handläggare som hade kunskap att tillföra men som inte blev lyssnade på och som inte heller kunde agera då de var avstängda och misstänkliggjorda. Samme Cortinovis som med en dåres envishet fortsätter hävda att han inte varit involverad i individärenden men där den journalistiska granskningen visat att han deltog vid möten med föräldrarna tillsammans med Peter Lundberg.

I en uppsats från Umeå universitet från 2021 om socionomkonsulters påverkan på socialtjänstens barnutredningar konstateras ett antal relevanta saker:

  • Socionomkonsulters arbete riskerar att påverka utredningarnas kvalitet och klienters rättssäkerhet negativt.
  • Konsultanvändning riskerar att generera bristfälliga och oavslutade utredningar som snarare medför ett merjobb för ordinarie personal.
  •  Socionomkonsulter saknar kunskap om verksamheternas lokala rutiner och insatser.
  • Både socialsekreterare och verksamhetsansvariga anser att anlitandet av socionomkonsulter bör minska.

I tidskriften Akademikern gjordes under 2022 en kartläggning av konsultanvändningen inom socialtjänsten bland Sveriges kommuner, Älvsbyns kommun var en av de som stack ut allra mest med en merkostnad på 2,5 miljoner kronor. Då var inte Rickmans kostnad på 1,2 miljoner kronor eller Törrönens på drygt 700 000 medräknad.

En socionomkonsult kostar en kommun omkring dubbelt så mycket som en anställd, i Rickmans och Törrönens fall mer. Men, som vi sett, får man inte nödvändigtvis den kompetens och erfarenhet man tror sig betala för.

Priset i Älvsbyn blev högt, barnen ifråga blev rättslösa och utsattes för fara. De ansvariga måste stå till svars för detta.