Överdriven förnöjsamhet kan traditionellt sett vara symptom på både resistent optimism och bristfälligt förstånd. Det kan också vara ett sätt att undvika kritik. Det sistnämnda gör mig alltid hälsosamt skeptisk när Piteås politiker vill predika för mig om hur bra Piteå är.
Detta är just vad Claes Danell (S) och Anton Li Nilsson (C) gör i sitt svar på min krönika där jag dryftade min oro för Piteås lågt ställda framtidsambitioner. Detta i en tid när våra grannstäder satsar hårt på tillväxt och industrietableringar. Med behjärtansvärd optimism lägger Claes Danell och Anton Li Nilsson fram ett försvarstal för Piteås kultur, företag, idrott, jordbruk, turism och friska entreprenörsanda. Fint, absolut. Det är dessutom sant. Ändå är det mycket riktigt något som skaver. Jag dras direkt med en känsla av att det är något som lovsången syftar att dölja, nämligen Claes Danells och Anton Li Nilssons totala brist på ambition.
Efter sitt behjärtansvärda ode till Piteås lov lägger Claes Danell och Anton Li Nilsson korten på borden om varför man inte vill satsa på större företagsetableringar i Piteå. Specifikt ett stycke förtjänar att återges i sin helhet:
"Vi har länge sett hur det i Malmfälten flygs in arbetskraft men att skatten hamnar på andra platser. Med den glödheta arbetsmarknaden i Norrbotten ser vi en överhängande risk att liknande sker på orterna för de stora etableringarna och här väljer vi i Piteå nu att se potentialen i allt det fantastiska vi har och jobba för att utveckla och komplettera det och samtidigt dra nytta av allt det som sker i vårt närområde", skriver man.
Piteås politiker är alltså så rädda för att folk inte ska vilja bo här att man istället väljer att strunta i att satsa? Istället för att tro på sin stad och sitt värde lämnar man walk-over till grannkommunerna? Visst, det kan man ju göra. Det var dock ingen sådan loser-mentalitet som byggde Assi och SCA Munksund. Det var ingen sådan visionär blodbrist som byggde våra sågverk och vår hamn. Det var ingen sådan defaitism som en gång gjorde Piteå till den framgångsrika industristad som sysselsatt oss och fött oss under så många år. Det var viljan att satsa som förde Piteå in i det tjugonde århundradet, och samma vilja kommer sannolikt att krävas för att fortsätta vara en attraktiv plats att arbeta och bo på i framtiden.
Claes Danells och Anton Li Nilssons replik visar på en anmärkningsvärd brist på självförtroende, ambition och framtidstro. Den går också stick i stäv med allt gott de har att säga om Piteå som kommun. Det är ju våra företräden inom kultur och idrott och turism som borde göra nya etableringar desto mer möjliga. Det är ju just det som Danell och Li Nilsson själva lyfter fram i sin hyllning till Piteå som ska få folk att vilja bosätta sig här, och Piteås politiker att vilja satsa på vår kommun.
Jag vet att det finns mycket i Piteå att vara glad över. Ingen av Piteås politiker behöver påminna mig om varför jag valt att bo här. Det är också på grund av allt som är bra i Piteå som jag tycker att vår stad förtjänar att bli en plats där människor vill leva och bo även i framtiden.
Jag tror på Piteå och jag förväntar mig att Piteås politiker gör detsamma. Av Claes Danells och Anton Li Nilssons insändare att döma har Piteå kommun och dess representanter däremot redan gett upp. Det tycker jag är synd.