Det händer mycket i Norrbotten. Där konjunkturen i övriga Sverige och även Europa förefaller ha kört in i en vägg har Norr- och Västerbotten istället blivit en motor för tillväxt. Med landets lägsta arbetslöshet och enorma industrisatsningar i pipen är det nog inte överilat att tala om Nordsverige som ett industrins moderna Klondyke. Skellefteå växer. Luleå växer. Boden växer. Och Piteå… ja, vad händer i Piteå?
Det småskaliga har länge varit Piteås credo. Där våra grannstäder legat på hårt för att växa in i rollen som moderna tillväxtsamhällen och städer har Piteå tagit det lugnt. När tiderna våras för framtidens gigantiska industrier har vi i Piteå istället tjafsat på om bygghöjd på flerfamiljshus och parkeringsplatser i centrum. Främst är det väl Norrbotniabanan som nu tjänar som det mediokra Piteås opium, vilket insändarskribenten Jan-Erik Berglund nyligen så klarögt uppmärksammat. Det är inte svårt att hålla med Jan-Erik. Medan våra grannar växer mot skyarna tjafsar Piteåborna på om dragningen av ett järnvägsspår, ett tecken så gott som något på begränsningen i Piteås ambitioner.
Varningsklockorna ringer redan sedan länge. Piteå som företagskommun sågas sönder och samman i Svenskt näringslivs årliga undersökning där företagen får säga sitt om sina respektive kommuners företagsklimat. Piteå rankas på plats 280 av totalt 290 svenska kommuner. Även om resultaten från denna typ av årliga undersökningar inte bör ristas i sten bör signalvärdet ändå tas på största allvar: i en tid där norra Sverige är hela Europas vassaste tillväxtregion sågas Piteås företags- och näringslivsklimat vid fotknölarna av de företagare som faktiskt verkar i kommunen.
Frågan om en större industrietablering ute på Haraholmen har dragits i långbänk och för allt vad vi vet kapsejsat när en prospektör enligt uppgift dragit sig ur. Piteå kommuns näringslivsavdelning har länge hållit locket på gällande vilka parter man diskuterar med, men sett till hur snacket går verkar intresset hos dessa parter ha svalnat. Även det symbolvärdet är inte att underskatta: där våra grannkommuner är stekheta som etableringsorter för stora industrier och dess många sidoverksamheter står Piteå utanför i kylan.
Jag är fullständigt införstådd med att Piteå i vissa sammanhang saknar företräden som våra grannstäder besitter, däribland tillgången till framdragen el för större industrier. Icke desto mindre bör Piteåborna och deras politiker fråga sig vilken stad man vill vara när vår region förändras. Vill vi vara en aktör att räkna med och en stad i egen rätt, eller vill vi reduceras till en sömnig förort till våra grannstäder som vågade satsa när framtiden knackade på dörren?