Fram till 1970-talet var Rosvik en trevlig jordbruksby med hässjor och kor som betade sommartid. Långt före det så var det renbetesmark för fjällsamerna, vilket det fortfarande är i stora delar av kustområdet, och det förstår man på alla de namn som finns kvar från den epoken.
När Stålverk 80 planerades i Luleå så blev det en mycket stor inflyttning till Rosvik och det är klart att byn fick en helt annan karaktär. Själv flyttade vi från stan hit till orten för att vara nära naturen, djur och fågellivet och det känns som ”balsam för själen” när man lämnat tätorten.
.
Med anledning av: Artikeln ”Upprörda Rosvikare kritiserar renskötseln”
.
Jag blir glad när renarna kommer hit för vintern, det är bara synd att det är tjäle i jorden och ett is-täcke med snö på så att det blir svårt för renarna att hitta mat, men det är så överallt vintertid och det får vi leva med. Renarna är inte som grisar att de bökar i jorden och de ger sig inte på buskar, tall- eller granplantor. Har man sån tur att de är på åkermark och gör sina behov där då behöver man inte använda konstgödsel. Gräset blir aldrig så grönt som där renarna har uppehållit sig. Jag önskar att renarna var här före det snön har lagt sig så behöver jag inte rensa bort allt som blivit brunt i jordgubbslandet eller i blombänkar för det är en fröjd att se växtligheten på våren.
.
Det som gör mig ledsen är att de är alldeles för många djur som får sätta livet till i trafiken. Djuren kan inte läsa och jag tror inte att dom vet trafikmärkens betydelse. Bilarna ska varje år på kontroll så det kan inte vara bilarnas fel heller. Bakom varje ratt sitter det en människa eller är det ett djur?
.
Nej kära upprörda Rosvikare, att vara renskötare är inte ett arbete 8-17 måndag – fredag, du kan inte åka hem och vara med familjen under veckosluten utan du kan vara borta flera veckor i sträck och inte veta vilken dag du kan besöka hemmet.
Det är klart mycket bättre att ha en fast arbetsplats med reglerad arbetstid och månadslön med semesterersättning. Det här missnöjet måste bottna i något personligt eller kanske rent utav i avundsjuka.