I Sofia Ebermarks senaste krönika skriver hon att: "Det är så klart inte så att Piteåbor inte vill uppleva kultur, men vi behöver vägvisare som styr oss till målet och vi måste få veta när och var vi förväntas sluta upp."
Hon har en poäng och väljer att särskilt lyfta fram arrangörernas ansvar att marknadsföra sina evenemang. Jag skulle vilja vidareutveckla detta genom att ställa en följdfråga: Hur många kulturevenemang har PT skrivit om de senaste året? Inte ett enda. Eller, ja, förresten, när kommunalråden var förbi och klippte ett band på bibliotekets barnavdelning passade det. Det räknas va?
Runt om i hela kommunen, i hela Norrbotten, arrangeras kulturevenemang av olika arrangörer hela tiden. Det är en öronbedövande tystnad från PT på den fronten.
Dock har vi i detalj dagligen kunnat följa Rosviks hockeyhjältar i deras jakt på en division steget över korphockey.
Wow! Heja heja!
Kulturkonsument
Svar direkt:
Jag har full respekt för dina synpunkter och önskemål, men vi behöver göra prioriteringar med våra resurser och den delen av vår kulturbevakning som jag uppfattar att du efterfrågar blir väldigt lite läst. Det kanske låter hårt, men vi behöver anpassa vårt material för att vara relevanta för våra läsare – vilket företag fortsätter att producera och sälja en vara som väldigt få köper? Kultur som inte blir läst är svår att försvara, däremot skriver vi om kulturfrågor på annat sätt, vi skriver om miljonbesparingen där kultur- och fritidsnämnden drar in en stor del av stödet till Dans i Nord, turerna kring musik- och dansskolan och har följt frågan om en avgiftsfri kulturskola i flera kommuner.
Lyfter man blicken ser man samma tendens runt om i landet, där många redaktionen drar ner på kulturbevakningen av samma orsak. Men jag vill också poängtera att vi absolut inte tagit något principbeslut om att inte bevaka kultur, utan vi tar tacksamt emot tips, särskilt gärna på idéer som kan bredda vår kulturbevakning.
Mari Gustafsson, chefredaktör, Piteå-Tidningen