En småkylig marskväll sitter jag och mitt sällskap, omslutna av mörkret, i Black Box på Acusticum. På scenen står Jesper Lindell tillsammans med ett av de tightaste banden jag någonsin sett live. Det är en sådan där upplevelse som känns i hela kroppen och ända in i det som kanske är själen. Den där känslan som inte går att beskriva med ord men som närmast kan liknas vid ett själsligt klimax.
De invånare som tagit sig genom vintermörkret och in i konserthusets värme utgör en entusiastisk publik. Det småsnackas med artisten, det klappas händer och i slutet av konserten bjuder en och annan Piteåbo upp till dans. Unge herr Lindell kan inte ha varit annat än nöjd när han kröp till kojs den kvällen.
Trots den musikaliska fulländningen är det något som skaver. Publiken på plats må vara entusiastisk men Boxen är långt ifrån fullsatt och det är svårt att inte fundera på vad det beror på.
Någon expert på marknadsföring är jag inte, men vissa saker kan även en novis som jag räkna ut: Ordet måste spridas! Om publiken ska infinna sig är information om den aktuella konserten av yttersta vikt. Erfarna kulturkonsumenter hittar nog sina evenemang men för att locka fler ur stugorna krävs en tydligare marknadsföring.
Narrativet om Piteå som kulturstad håller på att rinna oss ur händerna och desperata åtgärder vidtas för att lappa ihop det som en gång var vår stolthet. Budgeten möbleras om för att rädda Musik- och dansskolan samtidigt som vi stoltserar med Europas mest multifunktionella konserthus. Dissonansen i detta är total och någonstans är kärnfrågan hur vi – invånarna, konsumerar den kultur som erbjuds. För att ha en sportslig chans att göra det krävs kommunikationskanaler för att sprida ordet. En kulturstad behöver ett levande kulturliv – det är en grundförutsättning för epitetet, och levande, det blir kulturen när den möter sin publik.
Vem som bär ansvaret för att generera gnistan som sedan kan få fart på maskineriet är kanske inte solklart men arrangörerna har en del att jobba med när det kommer till att stänka ut marknadsföring i alla medier, levandegöra de egna kanalerna, pocka på och nå ut.
Underhållning av alla möjliga slag finns det gott om i den här staden, såväl idrottslig som kulturell. Huruvida vi vill att det ska fortsätta vara så är i ärlighetens namn även upp till oss invånare i vår roll som publik. Om vi vill fortsätta underhållas behöver vi också infinna oss när till tillfälle bjuds.
Det är så klart inte så att Piteåbor inte vill uppleva kultur, men vi behöver vägvisare som styr oss till målet och vi måste få veta när och var vi förväntas sluta upp.