I lördagens Piteå-Tidning kunde man på insändarplats läsa om Christer Jonssons utfodringstips för rådjur. Det stora snödjupet gör det allt svårare för rådjur att hitta mat och klara vintern. Tips och råd i rättan tid. Bra!
Med anledning av: Christer Jonssons insändare om utfodring av rådjur och artikeln om älgar i Piteå-Tidningen, lördagen den 20 januari.
Vi kunde också läsa om att allt fler älgar infinner sig i närheten av människoboningar här nere vid kusten. Det stora snödjupet gör det svårare även för älgarna att ta sig fram och dessutom handlar det den här tiden på vintern om vandringsälgar som i något tusental år vandrat från fjäll, inland och vidare ner mot kusten.
Många av älgarna kommer så småningom att vandra västerut igen. Detta är alltså inget nytt fenomen. Människan gnäller och klagar över praktiskt taget allting och en del gillar tydligen inte att ha naturen inpå knutarna. På annat sätt kan man inte tolka alla klagomål över de vilda djur vi har omkring oss. Mycket av gnället handlar om rädsla och okunskap.
Jag ser ibland på tv om Polar bear town, staden Churchill i Manitoba, Kanada. Staden har ungefär 1 200 invånare och varje år medan havet utanför är isfritt invaderas staden med omnejd av uppskattningsvis 600 isbjörnar. Att se hur människorna där anpassar sig efter naturen är fantastiskt. De resonerar så att björnarna var där långt före människan, så det är bara att försöka gilla läget.
Invånarna i staden Anchorage i Alaska har också anpassat sig till naturens ordning. Staden är ursprungligen uppbyggd mitt ute i vildmarken bland svartbjörnar, älgar, vargar med flera djur. Där resonerar man på samma sätt.
Det är vi människor som inkräktat på djurens ursprungliga territorium. Dessa båda städer har förvisso problem, men de klarar av de flesta situationer. Myndigheterna behöver ytterst sällan avliva något djur, till skillnad mot här i Sverige. Kommer djuren för nära oss, skjut dem! Vi ska inte behöva ta hänsyn till de vilda djur vi har runt omkring oss.
Slutligen vill jag citera Lars Lundman när han beträffande älgarna säger: ”Men vad ska vi göra? Vi kan ju inte avliva allihop, vi bor ju trots allt i Norrbotten.” Underförstått, vi borde veta bättre! Om älgarna kunde, skulle de säkert klaga på oss människor, för saken är den att det i vanliga fall inte är älgarnas fel att det ibland blir konfrontation. Oftast är det vi tvåbeningar som ”är i vägen.”
Vad tycker du? Håller du med? Skriv din replik här!
Matsåke Bergström