För en tid sedan publicerades en insändare i PT med önskemål om lokal kulturbevakning, någonting som just nu är i stort sett obefintligt. Insändaren besvarades av tidningens ansvariga utgivare och chefredaktör Mari Gustafsson. Svaret var ungefär "att vi ger folket vad folket vill ha" och att det är för få som läser recensioner från konserter och teaterföreställningar med mera. Men jag känner många som saknar de bra kulturreportage som gjordes i PT förut, när det nästan alltid fanns en journalist på plats på lokala kulturella evenemang. Jag hör själv till dem. Vi är faktiskt inte så få, om än en minskande skara, som fortfarande läser papperstidningen. Hur vet ni vad vi läser och inte läser? Måste vi gå in och klicka på ett reportage i webbtidningen för att vårt intresse ska märkas? Dessutom ger sig Piteå ut för att vara en kulturstad, och då måste det märkas. Om man får läsa intressanta reportage och recensioner från kulturhändelser i PT:s spridningsområde, blir kanske fler intresserade och uppmärksammas på vad som finns. Annars finns en risk att det blir en ond cirkel: Inga riktiga, lokala kulturreportage, färre i publiken, ännu mindre uppmärksamhet och spridning. "Syns inte, finns inte", sade vildvittorna en gång i Ronja Rövardotter. Låt det inte bli ödet för kulturen i Piteå! Låt oss få tillbaka PT:s duktiga kulturjournalister!
Lokal kulturbevakning önskas
"Om man får läsa intressanta reportage och recensioner från kulturhändelser i PT:s spridningsområde, blir kanske fler intresserade och uppmärksammas på vad som finns", skriver insändarskribenten Irene Danielsson.
Insändarskribenten Irene Danielsson ger sin syn på kulturbevakningen. Bilden är tagen inför studentpremiären av barockoperan La Calisto vid Musikhögskolan. (Arkivbild)
Foto: Maria Johansson
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.