Kata Nilsson, kommunalråd i Piteå, tycker att uttrycket ”gå på knäna” är hårt när det gäller verksamheten inom skolan. Hon vet inte heller om det finns någon gräns för hur mycket skolan kan effektiviseras (PT 12/6-24) Det är skrämmande att hon inte verkar förstå hur hårt dessa besparingar drabbar såväl personal som elever.
Pedagoger går in som vikarier då kollegor är sjuka och inga eller få vikarier kallas in. Resurslärare, för de som är i behov av extra stöd, måste avstå från att hjälpa dessa elever för att gå in och ta klass istället. Pedagoger väljer att gå ner i tjänst för att orka fortsätta arbeta eller väljer att gå i pension tidigare. Kopieringsmaskinen går varm för att pedagogerna står och kopierar och bryter bestämmelserna om hur mycket man får kopiera och detta görs för att det inte finns tillräckligt med läromedel.
Mer och mer ska dokumenteras men tiden för att göra det och för planering/förberedelser minskar. Barn/ungdomar mår sämre och sämre vilket inte blir bättre av mindre stöd i skolan.
Såväl Sveriges lärare som förvaltningens högsta chef, vittnar nu om att gränsen är nådd för hur mycket effektivisering skolan tål.
Samtidigt verkar Kata Nilsson (S) ett av våra kommunalråd, inte ha en aning om hur illa det är och att de som jobbar inom skola/barnomsorg inte bara går på knäna utan faktiskt har det mycket värre än så. De blöder i själ och hjärta över att deras älskade yrke tar knäcken på dem på grund av besparingar och omänskliga krav på hur mycket som ska utföras. Då hjälper det inte att klappa oss på huvudet och säga att vi är duktig personal/skickliga pedagoger. Skärp er!