REPLIK
I en värld av osäkra anställningar med hyvling och delade turer sticker byggbranschen ut med god anställningstrygghet och heltid som norm. Något som naturligtvis sticker i ögonen på arbetsgivarna som år efter år försöker öka otryggheten för de anställda. Eller göra den ”flexiblare” som de skriver i en debattartikel i PT den 3 april. Ett sällsynt genomskinligt resonemang som knappast lurar någon, skriver tre företrädare för Byggnads.
Det finns tyvärr gott om kvinnodominerade branscher där arbetsgivarna lyckats få till stånd ”flexiblare arbetstider”. Resultatet är i princip alltid en ökad otrygghet för den anställde som om något försvårar möjligheterna att få livspusslet att gå ihop.
Vi ser det hos personalen på H&M där anställda får nya scheman men 0 timmars garanterad arbetstid. Vi ser det hos kommunalarbetare där delade turer leder till långa arbetsdagar med flera timmars dötid mitt på dagen. Nu meddelar Byggföretagen att de vill se samma utveckling i byggbranschen. Flexibilitet kallas det. För arbetsgivaren alltså. De gör det aldrig för din skull, alltid för sin egen.
Att de försöker förklä det i en påhittad jämställdhetskostym är faktiskt rent provocerande. Vi är vana vid arbetsgivarnas höga svansföring i jämställdhetsfrågor, som sällan följs upp med faktiska insatser för förändring. Vi har gått igenom flera avtalsrörelser nu, där vi kommit till förhandlingsbordet med konkreta förslag för mer jämställda arbetsplatser och mött total ovilja från arbetsgivarna.
Efter senaste avtalsrörelsen landade många jämställdhetsfrågor i en arbetsgrupp. Men ett och ett halvt år efter att bläcket torkat hade Byggföretaget inte ens utsett några representanter. När vi gick igenom mejlkonversationen kunde vi räkna till inte mindre än fem påminnelser. Svaret från Byggföretagen? Total tystnad.
Och tyvärr lyser Byggföretagens låga ambitionsnivå igenom även i årets avtalsrörelse. Byggnads har länge drivit kravet om separata omklädningsrum för kvinnor och män. Något som borde vara en självklarhet 2023. När vi sitter vid förhandlingsbordet säger Byggföretagen dock blankt nej, men kan sträcka sig till ”en rekommendation om att duschutrymmen ska förses med dörr”.
Det duger inte. Vi tänker inte acceptera att Byggföretagen använder jämställdhetsfrågan som en trojansk häst för att få in otryggare anställningar i branschen. Det är en förutsättning för att byggbranschen ska kunna utvecklas och överleva. Och för en bra arbetsmiljö för de hundratusentals män och kvinnor som varje dag arbetar i den.
Och slutligen. Det finns idag inget som helst hinder för att arbetsgivare och anställda i byggbranschen hittar överenskommelser om arbetstid för att underlätta exempelvis hämtning och lämning på skola eller förskola. Den som tror att det verkligen var Byggföretagens bevekelsegrund när de skrev sin debattartikel är tyvärr mer än lovligt naiv.