REPLIK
Svar på Rickard Larssons insändare i PT den 26 augusti.
Skribenten undrar varför vi på Svea Vind Offshore valt området utanför Piteå och Luleå för vindkraftsparken Bores Krona. Det finns flera skäl varav de två viktigaste är att den gröna omställningen av industrier kräver väldigt mycket el och att området pekats ut som riksintresse för energiproduktion av Energimyndigheten. Området har goda vindresurser och lämpliga djupförhållanden.
Vårt mål är att bidra till industrins konkurrenskraft, klimatomställning och arbetstillfällen i Sverige. Energiforsk beräknar att redan 2030 kommer dagens överskott från elproduktion i norra Sverige på cirka 15 TWh per år bli till ett underskott på 45 TWh per år. Anledningen är investeringarna i den gröna omställningen av industri- och transportsektor. Investeringarna för med sig många arbetstillfällen och stärker både regionens och Sveriges konkurrenskraft. Sverige har just nu ett gyllene läge där vår industri ligger långt framme på vägen mot klimatneutralitet. Om Sverige inte kan erbjuda el till industrin så hamnar investeringar och jobb i andra länder. Vinsten av ny elproduktion lokalt och regionalt handlar alltså främst om jobb, konkurrenskraft och att elpriserna hålls på en acceptabel nivå.
Vindkraft är det snabbaste och mest kostnadseffektiva sättet att öka produktionen av förnybar el. Till havs är vindarna starkare och stabilare än på land. Havsvind är effektivare, hamnar längre från bebyggelse och stör mindre. Under projektering, byggnation och underhåll av vindkraft till havs skapas hundratals lokala arbetstillfällen.
Havsbaserad vindkraft är enligt senaste analysen från Energiforsk (El från nya anläggningar 2021) dyrare än landbaserad (53 resp 32 öre per KWh) medan ny vattenkraft ligger på 52 öre och kärnkraft på 56 öre per KWh.
Frågan är dock inte vilket energislag vi ska välja utan hur vi ska kunna bygga tillräckligt mycket kapacitet tillräckligt snabbt. Sverige behöver el från alla klimatneutrala kraftslag för att ställa om.
Vad gäller påverkan på omgivningen så prövas det i Mark- och miljödomstolen. Domstolen bedömer, utifrån vår stränga svenska miljölagstiftning, om påverkan på människa, djur och natur, och på landskapsbilden, är godtagbar innan de ger projektet tillstånd.