Rubriken kanske får läsaren att tro att ung är något som jag är, men så är tyvärr inte fallet längre. Däremot kan jag utan problem dra mig till minnes festivalsomrarna på 90-talet, när jag och mina kompisar kunde svira omkring på PDOL:s festivalområde och njuta av den ena kvalitetskonserten efter den andra, trots att den egna 18-årsdagen fortfarande var några år bort. Alla dessa artister innebar också att festivalen liksom hade ett syfte, även utöver det planlösa drivandet som också hör ungdomen till. Att få stå där, som en del av ett stort publikhav var något stort, snudd på magiskt och något som verkligen höjde kvaliteten på tonårslivet i Piteå.
För dagens tonåringar är det annorlunda, men för dem, precis som för oss som var unga på 90-talet, är PDOL en av årets höjdpunkter och något som verkligen förvandlar vår lilla stad till något helt annat under några intensiva och sprakande sommardagar. I PT:s artikel (2023-07-20) uttalar sig Fredrik Nilsson om hur många ungdomar, både alkoholpåverkade och nyktra, hängde på stan under förra årets festival. Han pratar om vilka problem detta ställer till för såväl festivalen som för individen. Jag håller helt och hållet med Fredrik Nilsson om vikten av föräldraansvar kring ungdomars hängande på stan under festivalhelgen och visst är vi alla rädda om våra tonårsbarn och vill att de ska njuta av livet i en lagom utsträckning. Ingen fråga om den saken.
Det finns dock en del faktorer som gör att jag upplever dubbla budskap från PDOL-håll:
- Tivolit stänger kl. 02 och även om även om även vuxna, över 18 år, gärna förlustar sig i karusellerna, så får väl ändå barn och ungdomar anses vara den stora målgruppen.
- De stora artisterna, både fjolårets och årets, är av den karaktären att de lockar till sig många fans som ännu inte uppnått myndighetsålder. Det är klart att det är oerhört lockande att försöka få en glimt av sina idoler och få lyssna till musiken, även om man inte får uppleva konserten som en del av publikhavet. Dessa artister spelar kring midnatt, när stämningen är på topp och det gör tyvärr att även de unga fansen gärna hänger kvar till denna sena timme, med eller utan föräldrar.
Att ha ett tivoli rullande till 02 och Hov1 på scen till midnatt och förargas över att det är så många ungdomar på stan är lite som att ställa fram en jättestor godisskål på ett barnkalas men banna den som smakar.
Som jag förstår det är arrangörerna väldigt måna om att PDOL ska vara en ”öppen festival”, där alla kan delta utan att betala inträde. Någonstans blir drivandet på stan en konsekvens av detta och någonstans krockar det lite. Ungdomarna vill vara där och arrangörerna verkar ha ett intresse av att de ska vara där, men har man inte fyllt 18 år får man inte ta del av det som är det mest magiska med att gå på festival – musiken. Det som återstår blir det planlösa drivandet, tjuvlyssnandet på musik från en scen som man inte har tillgång till och karusellåkande till 02, om man så vill och får.
Både Brännbollsyran och Backyard lyckades med konststycket att separera öltälten från musikscenerna och min stilla undran är varför inte PDOL och de externa entreprenörerna kan tänka sig en sådan lösning. Mer musik åt folket! Och! Folk är man faktiskt även om man inte har fyllt 18 år riktigt än.