Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd.

Det ni precis läste är ett utdrag ur Karin Boyes dikt I rörelse. I dikten beskriver Boye människans liv och hur livet har en mening, men att det är vägen dit som räknas och det här, mina vänner, är poesi. Bland unga i dagens samhälle pratar vi alltför lite om poesi och det är en underskattad konstform. Detta tror jag beror på okunskapen kring ämnet och därför tänker jag nu uppmärksamma det.

Poesi är ett uttryckssätt olikt något annat. Det är vackert och ömt, men samtidigt spännande och häftigt. En dikt på en enda rad kan ha en omfattande handling som bara den eftertänksamme förstår och det är det som är vackert - friheten att få analysera och tolka poesi precis som man själv vill. Genom att läsa poesi får man inte bara större läsförståelse, utan även större förståelse för olika aspekter i livet generellt och det är en anledning till varför poesi är fantastiskt. Det reder ofta ut tankar om livet, precis som i Karin Boyes dikt ovan.

Poeten Rupi Kaur har skrivit mycket inspirerande och vacker poesi som verkligen tär på själen. I sin bok mjölk och honung skrev hon bland annat en dikt som lyder: människor går, men hur de går, stannar. En sanningens dikt som är relaterbar med lite eftertanke. Igenkännande, hjärtskärande men samtidigt fint. Hon skrev också: ge åt dem, som inget har, att ge dig. En enda mening som tillsammans med betraktarens egna analyserande förmåga kan få en stor och värmande betydelse om hur man ska behandla andra människor. Alla är olika, så att tolka en dikt olika är helt okej, men ser ni hur vackert och enkelt det kan vara.

Jag vill uppmana er som läser detta att pröva skriva poesi. Det behöver inte vara svårt eftersom du själv bestämmer dina begränsningar. Det behöver inte rimma, vara tydligt eller sträcka sig flera rader långt. Släpp spärren i hjärnan och häll ut era hjärtan på tangentbordet eller i skrivblocket. Låt händerna jobba utan att ni stoppar dem och se vad resultatet blir. Jag rekommenderar det verkligen, för efter några försök kan skrivandet bli en befrielse och en avlastning. Om inte detta känns bekvämt - prova läs poesi. Speciellt om ni är i en orolig period i livet. Jag vill verkligen hylla alla modiga poeter där ute, det är vågat och vackert att skriva poesi.

Sanna Bengtsson