Det är en onsdagskväll i början av oktober. Jag och tvåhundra framtida medievetare står upp på våra stolar, vevar med bordsservetterna och skriksjunger omgjorda dryckesvisor i den stora festsalen. Jag har haft min första gasque, en helkväll med trerättersmiddag, skålningsregler och märkliga sånger. Snart väntar dans in på småtimmarna, karaoke på en dimmig bar och efterfest i någons trånga lägenhet. Jag står på min stol, kramar om mina nyfunna vänner, och det spritter i hela min kropp av lycka över att det här är mitt liv just nu.

 

Jag flyttade till Uppsala i slutet av augusti, och det var det läskigaste jag någonsin gjort. Plötsligt var jag 100 mil hemifrån, kände inte en kotte och skulle klara mig helt själv – jag som knappt lärt mig använda en tvättmaskin. Även om mina första veckor i Uppsala var mer händelserika och spännande än jag någonsin tidigare upplevt, fanns det också många saker som kändes jobbiga, konstiga och svåra. Föreläsningarna var på en högre nivå än jag var van vid, och gick för snabbt för att hänga med i, jag kunde inte cykelreglerna, och blev nästan påkörd för att jag cyklade på fel ställen på vägen, och varje natt väcktes jag av sirener som lät utanför mitt fönster.

 

Snart två månader i min nya stad har nu passerat, och jag har börjat vänja mig lite mer vid vardagen här. Jag klarade min första tenta, jag har lärt mig att cykla i trafiken utan att vara livrädd, och jag lägger knappt märke till sirenerna utanför mitt fönster när jag ska sova längre. Trots att jag behöver använda Google maps nästan varje gång jag går utanför dörren, så börjar Uppsala kännas mer och mer som min stad för varje dag som går. Kullerstensgatorna är redan fyllda med minnen från utekvällar med mina vänner, jag har hittat mina favoritkaféer att plugga på, och när jag går runt i stan med min vinröda tygpåse med Uppsala Medievetares logga på, känner jag mig som hemma.

 

Att kasta sig utanför sin bekvämlighetszon är bland med modigaste man kan göra. Det är svårt och jätteläskigt, men man vinner mycket på det. Det finns så mycket fantastiskt man kan uppleva i livet om man bara vågar, därför vill jag uppmana er som läser till att göra just det. Att ta steget att flytta från min hemstad och all min tidigare trygghet är nog det läskigaste, men bästa beslutet jag har tagit, Om ni också får chansen att utmana er själva på riktigt, så hoppas jag att ni tar den!