Salomon Salomonsson ägnade sig inte bara åt tidningsutgivning utan var också i hög grad med om att forma Piteås framtid i början av 1900-talet. Inte minst var det, tack vare Salomonsson, som frågan om en vattenledning i Piteå fick sin lösning. Han såg även till att Piteå tillerkändes äganderätten av Romelsön och att bygdens dispositionsrätt till Fingermanholmen bevarades.

– Piteåbygden har förlorat en kämpagestalt som reste sig huvudet högre än mängden, som aldrig sparade sig själv, skrev Piteå-Tidningens första kvinnliga journalist, Alida Ruuth, i ett eftermäle vid Salomonssons död i maj 1929.

Alida Ruuth anställdes av Salomonsson 1923 och var verksam hos Piteå-Tidningen till 1930, då hon flyttade till Norrländska Socialdemokraten.

Artikelbild

Tidningsmannen och kommunpolitikerna Salomon Salomonsson (1867-1929).

– Trots alla attacker från politiska krypskyttar lät han icke fresta sig att svara med samma mynt. Hans klinga var skarp och utskiftade ofta hårda slag, men den var alltid blank, noterade Alida Ruuth.

Till sin läggning var Salomonsson radikal.

– Han ansåg att ett steg till vänster var försvarligt, men aldrig ett steg till höger. Han såg som en dröm en enig vänsterfront. I tal och skrift förde han småbonde- och arbetarklassens talan, Norrlands och Piteåbygdens intressen, skrev Ruuth vidare.

Hans verksamhet som kommunalman präglades av mycken omtanke om personer som inte kom på solsidan här i världen.

Artikelbild

Alida Ruuth, PT:s första kvinnliga journalist, skrev minnesorden över Salomonsson.

I hela Piteå vajade flaggorna på halv stång under begravningsdagen och officianter vid begravningen var kyrkoherdarna Viktor Strömgren och Manfred Björnegård.

Salomonsson, som hade sina rötter i Jämtland, kom 1898 till Norrbottens där han först hade befattningen som redaktionssekreterare i Norrbottens Nyheter i Luleå och därefter, åren 1900-1902 var redaktör för Norrbottens läns tidning.

1902 tillträdde Salomonsson som redaktör för den då liberala tidningen Norrbottens-Posten i Piteå, i vilken tjänst han kvarstod till 1914 då tidningen genom en kupp spelades över i högerpartiets händer.

Omedelbart därefter, i slutet av 1914, grundade Salomonsson Piteå-Tidningen, vars redaktör, verkställande direktör och ansvarige utgivare han var fram till sin död.

I den kommunala verksamheten var han starkt engagerad på många olika områden.

År 1914 invaldes Salomonsson i Piteå stadsfullmäktige. Åren 1920-1923 var han ordförande i bostadsnämnden samt ledamot i beredningsutskottet 1916-1920.

År 1923 invaldes Salomonsson i drätselkammaren (dagens kommunstyrelse), där han var vice ordförande under åren 1924-1926 och sedan början av 1927 ordförande.

År 1919 valdes han till ordförande i Piteå stadsfullmäktige, en post han hade till 1920.

1925 valdes Salomonsson på nytt till stadsfullmäktiges ordförande, men måste på grund av vacklande hälsa avsäga sig uppdraget vid utgången av 1928. Vidare var han vice ordförande i kyrkostämman sedan 1925 och huvudman i Piteå sparbank sedan 1926

Salomonsson var vidare ledamot i Norrbottens läns landsting 1919-1922, ordförande i landstingets sjukvårdsutskott 1921-1922 samt ordförande i landstingets sjukvårdsnämnd under samma tid.

Han var också en varmt intresserad nykterhetsvän och verksam i Logen Välviljan av IOGT i Piteå och RT-bröderna och var bland annat storlogeombud.

Han var gift med 25 år yngre Karin, född Dalquist, från Vänersborg. Hon överlevde sin make med 46 år.