Norrbottens-Posten skriver i en artikel i oktober 1900: ”Den som allt sedan starten varit föreningens predikant har också lyckats vinna arbetarnas förtroende så att de i allmänhet gärna uppmärksamma åhöra hans föredrag. Det torde därför ej heller bliva så lätt för kringresande fackföreningsagitatorer att med socialistiska och ateistiska tendenser förblinda våra arbetare och indraga dem i sådan fackföreningsrörelse som bringa olycka över arbetarna och deras familjer”.

Det fanns arbetsgivare i samhället som med till alla buds stående medel försökte göra påtryckningar hos sina kollegor runt om i landet att de som i sin tjänst använde noterade ”socialister” skulle engagera sig för att avskeda dem och inte heller engagera en sådan avskedad kraft.

Att arbetarna bugade för sina arbetsgivare framgår bland annat från en tidningsnotis i Norrbottens-Posten 1890 där Skuthamnsarbetarna bad att till ”Herr Inspektor L. Grandin få frambära sin djupa tacksamhet för den välvilja som blivit dem bevisad”. Den som bar fram arbetarnas tack var A.F. Johansson.

Artikelbild

Många av sågverksarbetarna i Munksund gick med i Arbetaremissionen, som en tid hade bortåt 200 medlemmar.

1907 upprepades ”fjäskandet” för arbetsgivarna när man vid en fest i Munksunds nya samlingslokal avfattade och sände ett telegram med lydelsen ”Munksunds och Skuthamns arbetare och förmän, samlade till fest bedja härmed få uttrycka vår tacksamhet för vår finfina samlingslokal, nedkallande Guds välsignelse över disponent Norman och hans fru”.

Till saken hör att lokalen långt ifrån var arbetarnas, vilkas fackförening måste samlas i ett privathus, hos sjukvårdare Andersson på Furunäset, för att hålla sina möten.

Vid festen talade kyrkoherde Gustaf Hörnström över Tess 5:18 ”Varen tacksamma i allting, ty detta är Guds vilja i Kristus Jesus med avseende på eder.

Hörnström uppges vidare ha på ett överbevisande sätt talat om tacksamhetens förmåner och förpliktelser.

Av stadgarna för Arbetaremissionen framgår att verksamheten på allvar inleddes sommaren 1889. Missionsföreningens syfte var att underhålla en särskild predikant under månaderna juni-september vilken regelbundet skulle hålls predikningar och framhålla att ”evangelium är en Guds kraft till frälsning”.

Den predikant som anställdes var Johan Nyberg från Heden Öjebyn som uppges ha haft en mycket god förmåga att samtala med personer och vinna deras förtroende. Nyberg var en person som allmänheten gärna och uppmärksammat lyssnade till. Genom att sågverksägarna ”applåderade” Arbetaremissionen och bidrog med frikostiga penninggåvor hade föreningen en god ekonomi och dessutom tillgång till samlingslokaler. I slutet av 1890-talet fanns 200 personer registrerade som medlemmar i Arbetaremissionen.

Johan Nyberg hade en tid varit på sjön och seglat till avlägsna hamnar för att därefter hamna vid Storfors sågverk som magasinsdräng, i det av patron Carl Anton Hedqvist ägda bolaget. Nyberg utsågs senare till materialförvaltare vid sågen samtidigt som han drev ett jordbruk i Bergsviken. Han var flitigt i farten som predikant. Han hade egna förvärvade kunskaper som Guds ord förkunnare och anlitades på flera ställen för att predika.

Hos kyrkoherde Axel Sandin i Öjebyn, en mycket konservativ person, vann Nyberg stort förtroende och fick till uppgift att företa predikoresor genom samtliga byar och även hålla ungdoms- och uppbyggelsemöten.

Det finns berättat att Nybergs förkunnelse var grundlig och då predikade minst en timme ”med saktmodig eftertänksamhet” med grund i Luthers postilla och Fjellstedts bibelförklaringar.

Som lekmannapredikanter inom Arbetaremissionen anlitades även andra predikanter, bland annat Lidström, Löfstedt, Lindström, Lidman samt folkskollärare Renkvist, då bosatt i Porsnäs.

Nyberg avled 1924, 61 år gammal. Han efterlämnade maka, två fosterbarn, moder och sju syskon.