I ett urklipp från tidningen den 19 november 1962 (matchen spelades den 17 november) hittar vi beviset på att Bölebyn SK besegrat Oulun Kärpät i ishockey. I dag hade det omöjligt kunna ske, men då bektraktades det inte ens som en skräll.
Böle utanför Piteå har i dag cirka 350 invånare. Saker som mataffärer och bensinpumpar tillhör svunna tider och byns skola, som brukade ha elever upp till årskurs 6, sträcker sig nu bara upp till årskurs 3.
Uleåborg har å sin sida 210 000 invånare och är således den femte största kommunen i hela Finland.
Hur många skolor eller bensinmackar som finns där har vi inte räknat, men känt är i alla fall att Oulun Kärpät – en av de mest framstående hockeyklubbarna i hela Europa – spelar sina hemmamatcher i stan.
Åtta gånger (1981, 2004, 2005, 2007, 2008, 2014, 2015 och 2018) har laget vunnit guld i det finska ligamästerskapet.
Därför är det inte för inte som vi hajar till när vi bläddrar i PT:s gamla arkiv och av en händelse snubblar över en artikel från sportsidorna den 19 november år 1962. "Knapp triumf för Bölebyn SK i målrik match mot finskt lag" lyder rubriken.
Eftersom att Oulun Kärpät då inte var den storklubb den är i dag, beskrevs det bara med en axelryckning hur BSK vann med 7–6 på Kvarnvallen. Och antagligen är det av samma anledning som ingen heller verkar minnas matchen.
– Menar du att vi vann? Det var som fan, säger Sven-Erik Bryggman, 80 år, som vid den här tiden var forward i Bölebyns hockeylag.
Inte heller gamla backen Tage Danielsson, 83, vågar tro sina öron.
– Nej, vet knappast, säger han.
Tillsammans försöker Tage Danielsson, Jan Erik Vidgren och Sven-Erik Bryggman hjälpas åt att minnas matchen som Bölebyn vann mot Oulun Kärpät. Men helt enkelt är det inte 62 år senare ...
Vi bjuder in dem till PT:s lokaler och hoppas att gamla tidningsurklipp, kanelbullar och kaffe kan fräscha upp minnet.
Vi tar även hjälp av 76-årige Jan-Erik Vidgren, den gamla brandmästaren i Piteå som även var elitspelare i hockey när det begav sig.
"Jante" som han kallas var förvisso bara 14 år när matchen spelades och debuterade i BSK:s herrlag först ett år senare. Han spelade således inte matchen, man han kan det mesta som finns att veta om byn och om klubbens korta hockeyhistoria.
– Jag tänker att jag borde ha varit på Kvarnvallen och sett matchen, men det var jag kanske inte ... Står det några målskyttar? Undrar han.
Jodå, "Sven-Erik Bryggman" lyder ett av namnen i texten.
– Jamen titta, då var du ju med i alla fall, fastslår Jante och vänder sig mot herren om sin vänstra axel.
Sven-Erik Bryggman (längst till vänster) gjorde mål i matchen. På bilden syns även Tord Björk och Rolf Sandström. BSK:s hockeytröjor var svarta med gula ränder.
Men för Sven-Erik ringer fortfarande ingen klocka.
– Jag kommer bara ihåg att jag varit i Uleåborg och spelat, men det måste varit med något länslag, säger han.
Egentligen är det kanske inte så konstigt att minnesbilderna är suddiga. Hela 62 år har ju hunnit passera och detta var alltså långt innan Oulun Kärpät blev känt på den europeiska hockeykartan. Faktum är att Öjeby IF, som då hade regelbundet utbyte av träningsmatcher med finländarna, också vann med 5–4 på Kvarnvallen senare samma helg.
Sven-Erik Bryggman minns inte matchen, men spelade den uppenbarligen då han stod noterad som målskytt. "Menar du att vi vann? Det var som fan", säger han.
Nej, längre kommer vi tyvärr inte i den här historien just nu, men uppenbart är att det inte är något fel på herrarnas minnen, för mycket annat kommer de ihåg, inte minst från Böle där de växte upp.
Tage Danielsson minns att hockeyn i byn startade 1954. Dessförinnan var det fotboll och friidrott som BSK idkade verksamhet inom.
– Hela friidrottsanläggningen med höjdhopp och löparbana var på "Grynna", berättar Tage och syftar på ett område i Böle som ligger på bortsidan älven om man utgår från stan.
Tage Danielsson kommer ihåg när hockeyn i BSK startade upp 1954, och även när den lades ner bara tio år senare.
På hinsidan älven, nära garveriet, låg hockeyrinken.
– Den hade läktare av snö som man skottade upp. Det kunde vara mycket folk på matcherna, speciellt i derbyna mot Öjebyn, då var det alltid många som kom och tittade, minns Jan-Erik Vidgren.
Han bor kvar i Böle än i dag, faktiskt exakt på den plats nere vid älven där BSK brukade spela sina hemmamatcher.
– Jag växte upp två hus bortanför hockeybanan och nu bor jag på den. Det är konstigt hur det kan bli.
Jan-Erik Vidgren var en toppspelare i Piteå IF på 70-talet och gjorde även en säsong i Skellefteå AIK säsongen 72/73, men moderklubben är Bölebyn SK. Faktiskt bor han i dag exakt på den plats där laget brukade spela sina hemmamatcher.
Efter säsongen 1963/1964 lades hockeylaget i BSK ner varefter rinken flyttades till Sinavallen – Böles nya fotbollsanläggning som hade byggts något år tidigare.
– Jag minns Sina, hon som hade kaféet där bredvid, säger Sven-Erik Bryggman och förklarar varifrån Sinavallen fick sitt namn.
– Det brukade sägas att planen lutar, men det gör den inte, utan det är landskapet runtom som lutar, fyller Tage Danielsson bestämt i.
Sinavallen i Böle byggdes tidigt 1960-tal. Dessförinnan idkade BSK, som grundades 1931, verksamhet inom fotboll och friidrott på andra sidan älven.
Än i dag driver Bölebyn SK ungdomslag i fotboll som en del av IBFF:s samarbetskoncept, men klubbens herr- och damlag är nedlagda sedan länge. Och det är inget unikt för Böle, utan är något som skett i många andra byar och föreningar och som i PT brukar kallas för "fotbollsdöden".
Det för oss in på att hockeyn under 1960-talet också brukade finnas i var och varannan by i Piteå kommun.
I ett urklipp från tidningen i oktober 1962 hittar vi ett förslag på en serieindelning i div 3, div 4 och div 5. Där nämns förutom Bölebyn även numera utdöda herrlag i Långnäs, Roknäs/Sjulnäs, Långträsk, Arnemark, Sikfors, Norrfjärden, Sjulsmark, Öjebyn, Munksund och Storfors.
Tage Danielsson, Jan-Erik Vidgren och Sven-Erik Bryggman minns när var och varannan by runtomrking Piteå hade ett eget hockeylag.
Arnemark hade till och med ett B-lag i sin verksamhet, men det är inget som PT:s inbjudna gäster förvånas över när de får höra.
– De var ju uppe i tvåan och spelade, det som i dag är allsvenskan, så Arnemark var riktigt bra, minns Jan-Erik Vidgren.
Varför hockeyn i byarna plötsligt dog ut finns nog många parametrar bakom, men Tage Danielsson tror att urbaniseringen av samhället, alltså att fler människor flyttade in till städerna, var en stor anledning.
– Det kom större möjligheter att ta sig ut från byarna som därmed avfolkades på ungdomar, menar Tage.
Sven-Erik Bryggman klurar vidare på frågan:
– Det är svårt att sätta ord vad som gjort att småbyarna tappat den här skjutsen av att folk samlas runt ett idrottsfenomen som hockey eller fotboll. Det har nog med hela utvecklingen av samhällsbyggnaden att göra, säger Sven-Erik.
I dag finns hockeyrinken i Böle bakom skolan. Det är fortfarande BSK som sköter underhållet även om det inte finns några lag som spelar.
Inte minst blir den utvecklingen tydlig man tänker på att Böle i dag bara har en liten och rätt så sliten rink bakom skolan.
Samtidigt har Uleåborg en toppmodern arena med kapacitet för 6 050 åskådare.
– Ja, nog är det minsann en fjäder i hatten att Bölebyn vunnit över Oulun Kärpät, säger Jan-Erik Vidgren.
Oulun Kärpät har en ishall som rymmer 6050 åskådare och har vunnit åtta finska ligaguld.
Själv tror han att hockeyn dog ut i byarna efter att det kom tak över Kvarnvallen och hockeyn så småningom blev en inomhussport.
– Titta bara på Rosvik, på vår tid fanns de knappt på kartan men nu har de hockeylag och har haft i alla år. Det beror ju på att de har en ishall, säger Jante.
– Jag har alltid sagt att det borde ha byggts en i Öjebyn också för längesen. Jag tror att det hade sett helt annars ut i dag om det funnits fler hallar i Piteå.
