Per-Anders Blind
Per-Anders Blind ler när han öppnar ytterdörren och bjuder in till sin villa på nybyggda kvarteret Strömnäsbacken.
Blicken är klar, rösten stadig, kroppsspråket levande.
För den som har träffat honom tidigare går det inte att märka någon skillnad. Han ser ut som vanligt. Låter som vanligt. Det är svårt att föreställa sig att 59-åringen genomgått en livskris under flera veckor fram till dagen innan vårt möte.
– Jag inser nu att jag precis som nästan alla andra människor nog kommer att finnas kvar i livet även nästa månad. Det innebär också att en stor sten faller från bröstet för många människor. Det här har varit riktigt tufft för mig men framförallt för mina anhöriga. Jag har fått ett fantastiskt stöd från min sambo Sofie, säger Blind – sedan börjar han att berätta.
När jag skulle berätta för familjen blev det tårar för alla, mig själv också.
Per-Anders Blind
Det är torsdag den 29 augusti.
Per-Anders har avverkat den första delen av arbetsdagen på Clusteras kontor på Furunäset där han är Piteå-chef för företaget som sysslar med bemanning och rekrytering.
Det är dags för lunch, men först ett ordinärt toalettbesök.
Det blir en upplevelse som Per-Anders aldrig ska glömma. Han känner sig frisk men förstår omgående att något är fel. Det kommer blod, mer blod och ännu mer. Det är som att öppna en ventil utan stopp.
– Jag bara stod där och tänkte "vad fan är det här för någonting". Det var så konstigt.
"Hur lång tid har jag kvar? Allt handlade om den frågan".
Det är först senare han inser att han vid det tillfället precis har varit med om något som kan rädda hans liv. Utan att veta något om det då beslutar han sig ändå för att genast för att besöka sjukvården.
Han tar bilen några kilometer till Piteå hälsocentral. Därifrån skickas han direkt upp till akuten på Piteå sjukhus. Prover tas och kroppen undersöks. Läkarna misstänker direkt njursten. Men provsvaren tyder inte på det. En röntgen bekräftar också att han inte har njursten, men däremot ett annat problem med ena njuren. Det finns en utväxt på den. Per-Anders får höra att han sannolikt har cancer.
– Jag blev alldeles kallsvettig.
Vården kan inte ge några fler besked just då. Han lämnas med en massa egna frågor, men inga svar och inser att han måste hem till familjen.
– Det var omskakande att få höra orden om cancer men jag klarade ändå av att hantera det hyfsat. Men när jag kom hem och skulle berätta det för familjen blev det tårar för alla, mig själv också.
Ovissheten påverkar Per-Anders, hans sambo, barn och bonusbarn. Det är torsdag och först måndag kan han göra en kontraströntgen för att få svar på den för familjen viktigaste frågan i världen – hur illa är det?
– Den helgen var inte kul. Hela ens tillvaro rasar ihop. Det kom hur mycket tankar som helst. Har jag en månad kvar att leva? Ett år? Får jag uppleva mer eller är allt snart slut?
Tankarna fyller hela hans medvetande. Med stor oro genomför han en kontraströntgen. Svaret kommer – det sitter en elaktartad åtta centimeter lång tumör på ena njuren. Den måste bort. Tid för operation bestäms till fyra veckor senare.
– När beskedet kom fick jag mycket hjärnspöken. Det var väldigt många tankar.
Per-Anders Blind är grundare och president på Conifa en fotbollsorgansiation som arrangerar VM för minoriter som samer, kurder och andra folkslag.
Per-Anders väljer att inte sjukskriva sig. Han berättar inte heller för någon utom de allra närmaste och fortsätter att leva sitt liv. Går till jobbet. Leder träningarna med fotbollskillarna i Infjärdens division 3-lag. Att vara aktiv och involverad i mycket hjälper honom att må bättre. Tankarna på det som kan vänta runt hörnet blir färre. Fotbollen får honom att må bättre. Den dämpar ångesten och oron.
– Det var skönt att sysselsätta mig med något för att slippa tänka på det andra. Som tränare kunde jag gå in i en bubbla och då är allt annat sekundärt för stunden.
– Allt fungerade på dagtid när jag höll igång och under träningarna med laget, men när kvällen kom och jag lade mig i sängen då kom tankarna och jag började känna saker i kroppen. Jag visste inte vilken njure som var problemet och jag tryckte på båda och började känna saker i magen och ljumskarna och tänka på om cancern hade spridit sig till prostatan och tarmarna. Det var riktigt jobbigt mentalt.
Per-Anders får smärtor i magen men den psykiska smärtan är en tyngre börda. Han ser också hur hans närstående lider. September blir en krävande månad för alla.
– Det var tufft för mig, men nog ännu jobbigare för familjen. De har varit fantastiska, men det var jobbigt att bära deras oro också.
Till slut kommer ett bra besked. Fyra veckors väntan på operation blir bara två. En tid finns ledig på Sunderby sjukhus.
Men det finns en sak han behöver göra innan dess. Infjärdens fotbollslag har träning. Per-Anders samlar truppen och säger att han har en viktig sak att meddela. Sedan berättar han. Det är en chockad och förstämd spelargrupp som får höra att deras tränare ska opereras för cancer om två dagar och att utgången är oviss.
Dagen efter är Per-Anders inlagd på sjukhuset. Fredagen morgon den 27 september blir han sövd och bedövad innan en robot styrd av läkare utför titthålsoperationen.
Fyra timmar senare vaknar han omtöcknad upp med vissa mindre smärtor. Operationen hade aldrig oroat honom i förväg. Bara svaret som skulle komma efteråt. Så nu ligger han i sängen på Sunderbyn och vill bara veta en enda sak.
– Hur lång tid har jag kvar? Allt handlade om den frågan.
Personalen ger besked. Operationen bedöms ha gått bra ur ett medicinskt perspektiv. Vänster njure är utplockad och skickad på analys.
Hemma i köket kan Per-Anders Blind nu njuta av kaffet precis som vanligt. Under några veckor fram till alldeles nyligen präglades tankarna hemma av oron för cancertumören på ena njuren.
Att fortsätta leda Infjärdens fotbollslag var viktigt. Det gav honom möjligheten att fokusera sina tankar på annat än cancertumören.
Måndag den 21 oktober kommer nästa besked. Cancertumören var av den vanligaste sorten, inte den värsta, men inte heller den snällaste varianten – men framförallt har den inte spridit sig. Allt är ute ur kroppen. Inga mer ingrepp eller behandling kommer att krävas, däremot en uppföljande röntgen om sex månader.
– Läget kunde ha varit betydligt värre än vad det är. Tiden av ovisshet; när jag inte visste utgången, gav mig lite andra perspektiv och värderingar. När jag inte visste om jag bara hade en månad kvar att leva så landade jag någonstans i att det kunde vara så – att det kunde bli utgången. När jag i måndags fick beskedet om att det inte är så släppte en stor sten från hjärtat.
På lördag spelar Infjärden sin sista kvalmatch för att hålla sig kvar i division 3. Matchen mot Alvik 15.00 sänds på pt.se och Per-Anders Blind får leda laget hela säsongen ut. Det är svårt att tänka sig en större vinst för honom och laget.
– Det blir en spännande sista omgång, allt är möjligt. Kan vi göra några snabba mål har vi en bra chans att klara oss kvar, säger han.
