Foto: Jens Ökvist/Frilans
Klockan har passerat 15 när Kim Forsberg lutar sig mot den grå tegelväggen i omklädningsrummet under läktaren i LF Arena.
Golvet är insvept i en grå heltäckningsmatta. Ovanpå den ligger en liten röd matta med Piteå Hockeys klubbemblem.
På de röda bänkarna hänger skridskor, skydd och övrig utrustning prydligt enligt samma mönster. I mitten av rummet är klädhängare med de röda hemma- och de vita bortatröjorna.
Peter Forsberg kommer in i omklädningsrummet och hälsar. Med sig har han två stora tillbringare. Kaffémaskinen är trasig så han har fått gå iväg och fylla på manuellt.
Det är drygt tre timmar kvar till matchen mot Sundsvall klockan 19, men Peter har varit här ända sedan klockan 12.
Han lär inte lämna förrän vid 23-tiden.
– Vi har dubbla heltidsjobb. Våra vanliga och så det här, säger Peter och nickar mot sonen.
Sedan några år är Peter materialförvaltare i Piteå Hockeys A-lag. Allt skedde av en slump. När sonen Kim började spela ishockey skötte en annan ledare slipningen av skridskor. Peter noterade att han hade det stressigt och erbjöd sig att hjälpa till.
– Det var inte planerat, men sedan var det ju kört, skrattar han.
Kim spelade i Piteå upp till junioråldern och Peter hängde med som materialare.
Så kom frågan från sportchefen Jonatan Glader om att ta över rollen i A-laget. Han nappade.
Jag var väl inte någon guldpojke som hockeyspelare men jag har alltid tyckt att utrustning är roligt.
Kim Forsberg
Materialförvaltare Piteå Hockey
Efter att ha slutat spela hockey anslöt Kim. Så var far och son tillsammans i A-laget.
– Jag var väl inte någon guldpojke som hockeyspelare men jag har alltid tyckt att utrustning, klubbor och skridskor är roligt. När man har fått lära sig mer har det blivit roligare och roligare. Det och uppskattningen från killarna i laget är bäst, säger Kim.
– Det roligaste för mig är att vara bland ungdomarna här, sen tycker jag om att mixtra och testa mig fram till olika saker, säger Peter.
Testar du något speciellt?
– Ibland kan jag byta slipningen åt killarna till en som jag tycker passar bättre, men jag säger inget åt dem. Oftast blir de nöjda, skrattar Peter.
Bara materialarna har koll på hur varje spelares skridskor ska slipas. Spelarna själv har ingen aning.
Packat och klart för match och allt som kan behöva lagas.
Peter Forsberg tycker att det bästa med jobbet är att få hänga med de unga killarna i laget.
Vi går in i det lilla arbetsrummet innanför omklädningsrummet. På en tavla har Peter och Kim gjort kolumner och skrivit upp hur varje spelare ska ha sina skridskor slipade.
– De har inte en aning själva. Så när spelare byter lag får vi materialare ringa varandra för att föra över informationen, berättar Peter.
Uppgifterna som materialare är många. Att slipa skridskor, laga tröjor eller utrustning, bära klubbor, fylla på vatten, städa och packa ner och upp allt som behövs är bara några av alla saker som måste göras.
Men mest tid tar tvättningen.
– Det finns ju en del väldigt tråkiga saker. Speciellt när vi har hemmamatch blir det väldigt mycket tvätt, för då ska vi tvätta åt motståndarna också om de haft match dagen innan, säger Peter.
Till sin hjälp har de en tvättmaskin. Den måste lastas, köras och tömmas flera gånger för att en uppsättning ska bli ren.
– Vi gör det här för killarna, för att det ska vara rätt, säger fadern.
Både Peter och Kim har jobb utanför hockeyn. Men uppdraget som materialare tar minst lika mycket tid och ersättningen är låg.
– Jag har ju aldrig ledigt. Jag jobbar från 05 till klockan 14 på Boxmodul, sedan kommer jag hit och arbetar. Det blir minst 40 timmar per vecka under hockeysäsongen, säger Peter.
Men hur hinner du sova?
– Ja, det gör jag väl någon annan gång. Många gånger är jag i säng vid två och ska upp klockan fyra. Så det blir långa dagar.
Hur orkar du, för ingen orkar om man bara jobbar och knappt sover?
– Paniken kommer på sommaren, för då har man ingenting att göra. Så då får jag komma hit fast det inte är säsong. Det här blir ens liv. Jag har också en underbar fru med tanke på att hon nästan aldrig ser mig.
Det är Kim Forsberg som får hålla reda på klubborna.
Under matcherna står de i varsin del av båset.
Kim jobbar skift och missar hockeyn var fjärde vecka. Annars kan han ofta täppa luckorna när farsan är på sitt ordinarie jobb. De har en mindre ersättning av Piteå Hockey, men inget som liknar en vanlig lön.
Vem av er är bossen här då?
– Gammal är väl äldst, men det rullar på mycket på autopiloten, säger Kim.
Vi står i gången som skiljer arbetsrummet från omklädningsrummet.
På väggen hänger uppsättningar av tejp på krokar. Jag räknar till åtta olika sorter. Peter öppnar en låda med ännu mer tejp och skridskosnören.
Skenor, visir, galler, samt handdukar, sjukvårdsprodukter och verktyg för lagningar ryms också i de olika facken. De har en låda som rullas ut i båset och en som är förberedd för bortamatcherna.
Gör ni ett stort inköp inför varje säsong?
– Nej, men så vill man ha det egentligen. Men vi har inte ekonomin för det. Så man får hela tiden hålla koll och inventera, säger Peter.
Hur är jargongen mellan er?
– Farsan är väl ganska mjuk. Men jag kan vara ganska hård. Det är småpikar hela tiden, säger Kim.
– Men det ska brännas lite, du är också hårdare med killarna än vad jag är, svarar Peter.
– Det blir så när de inte har ordning på sina grejer, förklarar Kim.
Då vill man ju veta vem som är slarvern?
– Isak Holmström. Han är helt overklig. Han har dålig koll.
– Johannes Sundström har också en dålig koll på vad som är helt. Albin Edlund har däremot koll på allt, även på andras grejer. Det är två helt olika målvakter.
Det blir en del snack. "Farsan är väl ganska mjuk. Men jag kan vara ganska hård. Det är småpikar hela tiden", säger Kim.
Petter Mäkitalo har sin speciella ordning med sin plats med den lilla gula Bolidenskylten.
Bland utespelarna sticker Petter Mäkitalo ut.
– Han har det största spöke man kan ha i huvudet. Men det har nog blivit bättre sen han blev pappa, säger Peter.
På vilket sätt har han spöken?
– Säger du en sak så tror han på det. Då fungerar ingenting även fast det inte är sant. Om jag säger att jag har bytt radie på skridskorna blir han tokig, säger Peter och härmar en upprörd Mäkitalo med förställd röst: "Det får du ju inte göra".
Exemplet om skridskorna är verkligt.
– När han hade åkt kom han tillbaka och sa att ingenting fungerade. Då berättade jag att jag inte hade ändrat någonting, skrattar Peter och visar Mäkitalos plats.
När Piteå Hockey spelar borta måste Peter och Kim packa bussen redan torsdag. Sedan åker de iväg med laget torsdag och ska ta hand om alla grejerna när man ofta kommer hem efter midnatt på måndagen.
Till skillnad mot alla andra måste hans handskar ligga på utsidan av hjälmen och vid platsen hänger en liten skylt med "Boliden" på.
– Den får man inte ta bort.
Tiden har rullat på. Snart är det bara ett par timmar till nedsläpp. Om ett tag börjar spelarna att droppa in.
Skridskor ska slipas, platserna göras i ordning, vattenflaskor fyllas.
– Det blir att mysa på och gå in i varsin bubbla, säger Kim.
– Äh. Vi kommer att springa runt här, kors och tvärs, svarar Peter.
