Det är dags. Efter 13 säsonger gör Stellan Carlsson på söndag sin sista hemmamatch som tränare i Piteå IF.
Han leder sitt lag mot IFK Norrköping – som han tar över från 1 december.
– Det är väl ödets ironi att det blev just så här, säger han.
PIF kommer hylla sin och Norrbottens främsta fotbollstränare genom tiderna. Själv verkar han inte fundera så mycket över det. För den som haft den minsta kontakten med Stellan Carlsson under de här åren vet att det alltid är nästa match eller träning som gäller.
Fokus på utveckling i vardagen ska ge stora resultat. Så har det också blivit.
Fem SM-medaljer, ett SM-guld, seger i Svenska Cupen, spel i Champions League och 13 raka säsonger i högsta serien.
Stellan Carlsson tar en kopp kaffe och sätter sig vid köksbordet hemma på Blåbärsstigen, Svartudden.
Utanför faller gula löv ner mot gräsmattan där ett fotbollsmål av plast fyllt med bollar står, samtidigt börjar mästartränaren att summera sina år i Piteå. Det blir som 54-åringen säger ett koncentrat av livet i sig, för precis så är idrotten.
– Fotbollen är så häftig. Den är en sammanfattning av livet i glädjen, sorgen, ilskan, passionen – allt, säger han.
Som alltid finns en start. Hösten 2011 var Stellan Carlsson på Gotland. Efter några år i Svenska Fotbollförbundets tjänst ville han tillbaka till klubbfotbollen. Då ringde Leif Strandh, Piteås nya sportchef. De klickade direkt.
– Vi insåg att vi såg på saker ganska lika. Samtalet ledde till att vi i familjen hälsade på här uppe och diskuterade saken mer.
PIF behövde blir mer professionellt.
– Jag förstod att det skulle bli ett hårt jobb i Piteå. De sökte en struktur i träning och spel för att kunna hålla sig kvar i damallsvenskan. De och jag ville jobba hårt med de sakerna.
Samtidigt var Stellans sambo Jenny gravid.
– Vi prövar väl att flytta upp ett år sa vi.
Det kom att bli så många fler för Stellan, Jennie och sönerna Ture och Malte.
– Det är väl ingen som kan tänka sig att det ska bli 13 år i samma klubb, säger Stellan.
Här är hans kapitel i föreningen.
Att bygga proffs
När Stellan Carlsson ansluter försäsongen 2012 vet han att ett stort arbete väntar. Han behöver driva utvecklingen och det snabbt.
– Min första upplevelse var att damallsvenskan inte var helt proffsig samtidigt som spelarna hade väldigt stora ambitioner. När det spretar finns risken att spelarna börjar fundera över mycket som de inte ska tänka på och är man van att driva sin egen utveckling för att omgivningen inte har varit tillräckligt bra är det inte konstigt.
Genom att skala bort störande moment och låta spelarna enbart fokusera på att prestera vid träning och match tog laget kliv framåt.
– Strukturen ska hjälpa spelare och laget att utvecklas. Det blir jättesvårt om det är för lite struktur, för då det blir det otydligt för alla. Att kunna driva utveckling och få resultat går hand i hand, säger Carlsson.
Piteå IF blir tia i damallsvenskan 2012.
– Det var ganska tufft även om vi till slut klarade kontraktet. Vi hade en fin energi och spelare som likt Jennifer Nobis lyfte målskyttet. Dessutom började vi mentalt klara av att prestera i några tuffa lite avgörande matcher.
Med det i ryggen klev PIF in i 2013.
– Då skulle vi sätta det vi fysiskt, taktiskt och tekniskt hade jobbat med och det gjorde vi. Det blev ett snäpp upp resultatmässigt och det stärkte lagets självförtroende.
Det blev mer än ett år för dig i klubben.
– Det var aldrig någon tvekan, jag tyckte det var jäkligt roligt och det är viktigt även som ledare.
Ny insikt ger succé
År 2014 gör Leif Strandh och Stellan Carlsson en avgörande analys. Damfotbollen håller på att förändras. De inser att klubben inte kommer att ha råd att satsa på utländska namn. Vägen till framgångar är att utbilda unga svenska spelare som kan lyfta inom föreningen.
Pauline Hammarlund ansluter från bänken i Linköping. Hilda Carlén från elitettan. Elin Johansson från Sunnanå. Ändå blir 2014 en tillbakagång. PIF faller från plats sex året innan till nio i tabellen.
– Det kändes knepigt för vi tränade och spelade bra men fick inte poängskörden vi ville. Sedan inleds 2015 på samma sätt.
PIF ligger under strecket efter fyra omgångar, utan att ha vunnit någon match.
– Det svåra när man jobbar som tränare är att ha tro på processen, det kan vara svårt och tufft ibland. Men det är bara att idogt jobba på, men till slut måste resultaten komma och även om vi förlorade mot Rosengård så kom vändningen där.
PIF låg under med 0–4 mot Rosengård efter en halvlek. Den andra vinns med 2–1 sedan Pauline Hammarlund och Lotta Ökvist gjort målen.
Halvleken blir startpunkten för flera framgångsrika säsonger i rad för Piteå. Hösten 2015 är PIF bättre än någonsin och säkrar klubbens första medalj, en tredjeplats, i sista omgången på Zinkensdamm.
– Det var något helt nytt. När jag kom hade det funnits en bild av vilka matcher vi skulle kunna vinna. Men har vi en sådan bild av oss själva blir vi aldrig något elitlag. Nu hade vi gått från det till första medaljen. Jag tror det betydde väldigt mycket för många spelare; att de kunde se på sig själva annorlunda.
PIF hade gjort det med ett lag bestående av mestadels svenska unga spelare som hade utvecklats stort i föreningen.
– Det var spelare som kanske var lite ratade av andra elitklubbar. Vi etablerade oss på en ny nivå och det var viktigt att få den här bilden av oss själva att vi var ganska bra.
– Vi kom till träningarna för att bli två timmar bättre, inte äldre. Det hade omsatts i en miljö där alla vill driva sin egen och lagets utveckling framåt. Det var medaljen ett kvitto på.
De följande säsongerna 2016 och 2017 tog Piteå också medalj även om Stellan Carlsson inte tycker att laget nådde samma höjder som 2015.
– Men vi hade byggt styrkan i att se oss själva klara av olika matcher. Vi hade tron på att vi var jävligt bra.
Hösten 2017 är Piteå Sveriges bästa lag sista tio omgångarna. Ändå hade ingen kunnat ana vad som väntade alldeles runt hörnet. Det på alla sätt mest dramatiska året i PIF dams historia.
2018 – året med allt
Det var en väldigt allvarlig situation i familjen
Det är andra veckan in på året när stjärnskottet Elin Bragnum bryter fotleden. För Faith Ikidi Michael är det strax därefter ett ben i armen som går av.
Samtidigt vänds Stellan Carlssons liv upp och ned.
– Det var några dagar in i januari 2018 som vi fick veta att vi hade sjukdom i vår familj på ett av våra barn.
Beskedet är att sjukdomstillståndet är allvarligt.
– Det var tufft. Då visste jag inte heller hur säsongen skulle bli. Från början var det funderingar om det överhuvudtaget skulle vara möjligt för mig att jobba under året.
Under ett par veckor är Carlsson bortkopplad från tränarjobbet men återgår sedan.
– Jag hade ingen aning om hur allt skulle vara, men vi hittade ett sätt i familjen som fungerade för oss, sedan fanns det dagar som var tuffa.
Hur klarade du av allt?
– Det var en väldigt allvarlig situation i familjen. Det är svårt att förklara om man inte har varit där som familj för det var en sådan chockartad upplevelse. Det man då faktiskt också behöver är någon form av struktur, det blir som en trygghet och vi försökte få till det på olika sätt.
Carlsson beskriver 2018 som ett år med träningar, matcher och mycket tid på sjukhuset.
– Det var mycket ytterligheter.
Hade du kraften att driva på under träningarna?
– Jag vet att jag själv funderade på om jag skulle ha det. Skulle jag tycka att det var viktigt att vinna eller förlora matcher? Jag lärde mig ganska snabbt att det inte var någon skillnad mot vanligt. De var lika illa som brukligt dom sex matcherna vi förlorade det året.
Under säsongen skiftas också assisterande tränare flera gånger. Jonas Edholm drabbas av allvarlig sjukdom och tvingas hoppa av i mars.
Fredrik Söderholm ersätter men kan inte längre än till maj. Andreas Pettersson är med några matcher och Andreas Johansson får slutföra säsongen. Josefin Johansson stöttar också under delar av säsongen tills hon föder barn i augusti.
Trots allt vinner PIF Norrbottens första SM-guld i fotboll den 27 oktober 2018.
Varför?
– För att vi var bra och för att spelarna hade tagit enorma kliv. Laget var sjukt målinriktat men tittar du på exempelvis Rosengårds trupp så är de en jäkla prestation vi gör.
Hur upplevde du gulddagen?
– En häftig, otrolig dag. Det som är häftigt är att vi verkligen vågade spela utifrån hur vi hade bestämt. Sättet vi genomför matchen är jäkligt glädjande.
PIF besegrade Växjö med 6–1 och då Rosengård föll mot Göteborg var guldet Piteås.
– Det är ett helt osannolikt guld om man tittar på resurser och allt. Det var en enorm glädje, samma som när vi tog cupguldet. Jag är inte den som hjular runt arenan, men det ger en inre tillfredsställelse.
Året 2018 sticker ut mer än alla andra för Stellan Carlsson i Piteå IF.
– Det var två delar det året. En väldigt tuff som handlade om familjens situation. Sedan ett fotbollsår som var fantastiskt, det var verkligen livet i kubik på ett år.
Efter 2018 har sonens tillstånd också förbättrats.
Att må dåligt vid förlust
Året efter mästartiteln blir Piteå sexa och utslaget i Champions Leagues sextondelsfinal efter först 0–1 hemma mot Bröndby och sedan 1–1 borta.
Vilken förlust har varit jobbigast?
– Den senaste, så är det alltid.
– Jag mår aldrig bra när vi förlorar. Jag är jättesvart och i allmänhet tar det åtminstone ett dygn innan det är läge att börja diskutera saker med en.
Tar du det personligt?
– Ja så är det ju. Man måste fortfarande vara professionell i hur man hanterar media, spelargruppen och annat och mycket kan ha hänt under matcherna, men tyvärr är jag sådan att jag har svårt att slå ifrån mig utan jag går mer tillbaka och tittar på mig själv och då blir alla förluster väldigt smärtsamma.
Genom ett ledarnätverk och kollegorna kan nederlagen bearbetas.
– För mig är det rätt jobbigt ända fram till att vi har gjort analysen och pratat igenom sakerna. Sen är idrotten så att det kommer alltid något nytt och då måste fokus till den möjligheten. Det är det bästa med idrotten.
Sedan lyfter han ett exempel som störde honom.
– När jag kom till Piteå pratades det om hedersamma förluster. Det tycker jag är väderlöst. Vad är det för något? Därför tycker jag att alla matcher är lika jobbiga när man förlorar och glädjande när man vinner. Men för mig och de flesta tränarna, så mår man inte lika bra av att vinna som du mår dåligt när du förlorar. För även vid vinst måste du hantera den så att du fortsätter vinna nästa gång.
Under 13 år har Stellan Carlsson lett PIF till en mängd oförglömliga minnen.
Vad sticker ut för dig?
– Det går inte att komma ifrån SM-guldet och cupsegern. Det är otrolig prestationer som görs av spelarna. Ta i våras. Vi sa i gruppen att vi skulle stjäla cupguldet från Häcken. Det fanns ingen utifrån som trodde vi skulle göra det. De sätter oss under ett enormt tryck i matchen men vi försvarar heroiskt och hittar ändå kraft att avgöra. Det är en verkligt klassisk cupvinst.
Om att lämna Piteå
Norrköping hemma söndag. Hammarby borta 9 november. Sedan är det adjö. Då har Stellan Carlsson lett Piteå IF dam i 3250 träningspass och matcher.
Vad kommer du att sakna?
– Människorna man har lärt känna. Man kan prata om fina miljöer och platser i Piteå, men det är framförallt laget och vännerna utanför fotbollen som jag kommer att sakna. Vi bor i en liten stad, men det finns ett stort engagemang runt laget. Det har varit många fina möten.
Vad gör tidpunkten rätt nu?
– Det är flera olika delar. Den personliga utvecklingen är en. Fotbollsmässigt känner jag att jag behöver en ny utmaning och spänna bågen igen. Nu är det dags att någon annan tar vidare det här, jag är nyfiken på det som komma skall.
Men innan dess är det dags för en sista sak.
Stellan Carlsson har under åren hållit flera brandtal för att skapa bättre villkor för spelarna och föreningen. Det är också ett sådant han avslutar med.
– Villkoren för Piteå IF dams spelare och ledare behöver bli bättre om man ska orka med det här tror jag. Det är extremt viktigt att skapa förutsättningar som är bättre. Jag har försökt prata om det länge och det kan vara bra om någon ny kommer in och sättet fingret på det. Professionaliseringen runt omkring har gått jättefort senaste åren.
Carlsson menar att PIF är undervärderat och görs den insikten av de som har förmåga att hjälpa så finns hopp för elitfotbollen i länet. Annars är det svårt.
– Man behöver inte se nattsvart på läget. Det kommer att finnas plats för rena damklubbar. Men. Ska man som damklubb spela i damallsvenskan i framtiden behöver du göra något bra och då handlar det om resurser. PIF dam är ett av Norrbottens största varumärken, det märker jag av själv. Tycker man att det är viktigt så kan man inte stå vid sidan och säga "vad bra de gör det", för då går tåget från lilla Piteå.
– Ibland har spelarna och laget räddat Piteå med sina otroliga prestationer. För förutsättningarna har varit alldeles för dåliga för att det ska vara möjligt. Det är lätt att säga att; "Det går ju" – men det är egentligen omöjligt. Förutsättningarna måste bli bättre om PIF dam ska finnas kvar. Nu är verkligen hög tid att kliva fram och förstå att man behöver kraftsamla för att ge PIF dam förutsättningarna att bli professionellt fullt ut.
PIF med Stellan Carlsson
Här är Piteås placeringar i damallsvenskan med Stellan Carlsson som tränare.
2012: 10
2013: 6
2014: 9
2015: 3
2016: 4
2017: 4
2018: Svenska Mästare
2019: 6, Utslagna i Champions Leagues sextondel mot Bröndby (1–2)
2020: 8
2021: 11
2022: 7
2023: 4
2024: Ej färdigspelad, Mästare i Svenska Cupen